Höst

Det känns som det är höst i luften. Efter denna underbara sommar känns det nästan lite mysigt när hösten kommer. Ser fram emot att pyssla hemma, dricka te, ta långa promenader, äta långa middagar med vänner, långkok och rödvin osv. Men med hösten kommer också tid att tänka, mörker och minnen. I november är det år sedan pappa fick beskedet om att han hade cancer. Har på känn att hösten kommer blir tung efter en hyfsat ljus sommar. Jag har haft fullt upp med att planera bröllop, försöka få ordning på jobbet och att andas in sommarluften. Men jag vet att jag skjutit undan det som ligger och gnager. Är rädd att luften ska gå ur mig när bröllopet är över.

Söta små barn

Inom loppet av två dagar har jag träffat två av mina vänners nyfödda små bebisar. Underbart söta små varelser. Jag är imponerad av alla starka kvinnor som orkar genmföra förlossningar. Det verkar outhärdligt, men samtidigt måste det ju vara värt smärtan. Annars skulle kvinnor genom alla tider inte göra om det igen och igen.

Välkommen till världen Alva och Jack.

Saker att göra innan jag dör

Jag har börjat fundera mycket på livet och att jag vill så ut så mycket av det så länge det varar. Rent krasst så har man ju inte all tid i världen och man vet aldrig när det kommer ta slut. Några saker verkligen vill göra är:
1. Ta körkort
2. Resa, långt bort och länge
3. Skriva en bok
4. Öppna något eget
5. Ha ett hus i skärgården, gärna med glasveranda och stor prunkande trädgård
6. Lära mig spela gitarr riktigt bra!

Inte helt omöjliga mål ändå... Det handlar mest om pengar....
Har en massa andra saker jag vill göra också, men de här sakerna var det som kom upp först.

Vrak

Han ramlade in genom dörren kl. 2.30. Glad, men han kunde knappt prata. I alla fall inte sammanhängande. Han hade haft en jätterolig dag. Nu ligger han här bredvid mig och ylar och luktar som en dunk mäsk. Men det gör inget. Det får man efter sin svensexa.

Du har massor av vänner som älskar dig, och det gör jag också. Hur mycket som helst. Nu har vi det viktigaste kvar. Bröllopet och framförallt vårt gemensamma liv tillsammans!

Sömnlös

Har legat i stort sett sömnlös i natt. Det kommer 15 killar instormande i vår lägenhet strax för att kidnappa min sambo till hans svensexa. Dom är sena och Johannes ifrågasätter allt jag gör. Varför går du upp? Varför gör du så? Mistänksam som sjutton. Nu får dom komma, annars kommer jag dö av nervositet. Var uppe klockan 6.05 i morse och ställde upp dörren för att han inte skulle höra det. Man hör liksom allt som den andra gör på 47 kv. Jag har sagt att jag ska gå och handla frukost, så han undrar säkert varför jag aldrig går. Men går jag är jag rädd att han går och låser dörren och då pajar ju allt. KOM NU!

Aj aj aj

Mitt huvud värker. Mitt hjärta slår fort. Jag skakar. Jag svettas. Jag hade en jättetrevlig kväll men jag kanske inte borde druckit det allra sista glaset vin.

Ett nytt liv

Jag pratade just med min älskade vän. Vi grät en skvätt båda två. Kändes otroligt stort när jag hörde den lilla gnälla till. Allt hade gått bra, men det hade varit fruktansvärt jobbigt. Efter 20 timmar blev hon förlöst med kejsarsnitt. Hon lät trött men glad. Det är så stort. Jag har ju varit med under hela greviditeten och vi har pratat så mycket. Nu är hon här och det blev en tjej precis som jag trott hela tiden. Vad konstigt det är ändå med liv som börjar och liv som tar slut. När ett liv slutar börjar ett annat.

Alva

I natt kom lilla Alva till världen. Jag försöker hålla tårarna tillbaka eftersom jag sitter på jobbet. Det är glada tårar den här gången. Min bästa vän har fått en dotter.

Ursäkt

Det kom en ursäkt från hjärtat. Jag hörde att rösten var tjock och att den darrade. Det händer inte ofta. Du vet att du gick för långt. Vi kommer nog kunna lösa det här, men en förändring måste ske. Du är ju mitt allt. Jag kan ju inte leva utan dig.

Kaos

Vad var det som hände? Kaos. Så här ska det väl inte vara nu? Kommer vi kunna lösa det? Det krävs uppoffring. Från din sida den här gången. Klump i magen. Trött och ledsen...

Bild på pappa

Jag önskar att jag hade en nytagen bild på pappa som han såg ut innan han blev sjuk, men inte för lång tillbaka i tiden. Den sista bilden jag har på honom finns i min mobil och är från sjukhuset bara några dagar innan han dog. Jag måste föra över den till datorn så att jag har den kvar om jag skulle tappa mobilen. Den sista bilden jag har av pappa som frisk är tagen för 3 sommrar sedan.

Jag har en väldigt tydlig bild av pappas ansikte på näthinnan. Men hur länge kommer jag minnas detaljerna?

Älskar dig pappa!

Hur?

Varför kan folk inte förstå att man kan vara ledsen och kämpa som en idiot för att gå vidare trots att solen skiner?

Tillbaka till verkligheten

Så var man tillbaka efter en otroligt varm och skön sommar som fortfarande håller i sig. Två veckors semester blev det bara. Jag är rastlös, hyfsat till freds men samtidigt nedstämd. På kvällarna kommer tankarna. Det är så ofattbart att pappa är borta. Han känns fortfarande så levande. Jag tänker på honom varje dag och ibland knyter det sig i magtrakten. På kvällarna kommer också tårarna. Det är som om jag tampas med demonerna. Jag försöker leva mitt liv, leva i nuet och inte tänka så mycket. Men sorgen finns i bakgrunden och trycker på. Jag tänker mycket på livet. vad konstigt det är. Allt som människor lgger ner tid på och oroar sig för ett helt liv och sen dör man ändå bara. Det är inte som att man få ett längre liv om man lyckas samla på sig en massa kunskap eller en gedigen CV. Jo, självklart om man gör något man verkligen mår bra av, men hur många jobbar med något de verkligen tycker om. Man borde stanna upp och fundera på livet verkligen är på riktigt och verkligen förvalta det med omsorg. Jag tänker mycket på sånt där.

Sommarpaus

Jag har tagit en sommarpaus från alla tankar, sorgen, och den svåaste längtan. Saknaden finns hela tiden, men just nu förtränger jag. Orkar helt enkelt inte vara ledsen. Det kommer därför också fortsätta var tyst på bloggen ett tag till, men jag tror med alla säkerhet att jag kommer tillbaka till hösten och då hoppas jag att vi hörs!

Kram på er alla!

En tanke...

Jag tänker på om pappa hade levt så länge som läkarna sa kanske skulle vara möjligt. Då hade han kanske dött nyligen eller kanske snart. Hade det varit lättare eller svårare? Omöjligt att säga. Men jag vet att jag gärna fått mer tid med pappa som frisk, men inte hade önskat att han levt så här länge om han varit sjuk. Konstigt hur livet kan förändras så fort. Ta vara på varandra!

6 månader

I dag var exakt ett halvår sedan pappa dog. För 2 timmar och 30 minuter sedan. Känns helt overkligt. Tiden har gått så fort.
Kan inte beskriva hur tomt det är och hur mycket jag saknar honom. Han är med mig i tankarna hela tiden. Nu på sommaren är allt både lättare och svårare. Lättare för att det finns glädje förknippat med mycket annat och svårare för att jag också förknippar sommaren med pappa. Han levde för sommaren. Jag avstår från att åka till Strömstad i år iallafall. Det känns för svårt.

Samtal från andra sidan

I natt drömde jag att pappa ringde mig. Jag kände igen hans röst precis. Jag blev precis lika skärrad i drömmen som jag hade blivit om jag faktiskt skulle få ett telefonsamtal från honom på riktigt. Jag frågade vart han var, men han satt han inte visste. Han ville iallafall hälsa att han mådde bra och han skickade en hälsning till min bror också. Kändes väldigt konstigt när jag vaknade. Som om han ville säga nåt.

Kroppen säger i från

Den senaste månaden har min kropp börjat säga i från. Den tycker inte om att att vara ledsen, orolig och stressad längre. Jag brukar inte vara sjuk speciellt ofta, men under en månads tid har jag lyckats klämma in maginfluensa, vanlig influensa och igår fick jag plötsligt mitt första migrän-anfall. Det kanske är dax att börja lyssna på vad kroppen vill säga.

Födelsedag

I går skulle pappa blivt 55 år och jag konsterar att han var åt helvete för ung för att dö.

Grattis på födelsedagen pappa.....

grotta

Har varit insängd i min lilla sorgegrotta i över en vecka. Har varit på jobbet men sen bara gått hem och varit för mig själv. Inte pratat med något och har bara försökt vara i nuet. När jag började släppa in lite ljus i grottan åkte jag på influensan och har legat i sängen i tre dagar. Då fick jag ångest för att jag inte var på jobbet . Så nu har jag mått dåligt över det istället plus feber och muskelvärk. Hursomhelst är jag feberfri nu, ska till jobbet i morrn och börjar må lite bättre igen rent allmänt. Börjar sakna mina vänner och känner att det är dags att träffa dem snart. Men jag tror ändå att det är bättre att försöka stanna i nuet och inte fly från känslorna vilket jag gjort och nu är jag redo att komma ut och känna mig lite glad igen.