Det finns hopp

Febern påväg ner! Har sovit bra i natt och känner mig fortfarande inte hundra, men mycket piggare.
Det finns nog hopp om att jag med en liten värktablett ska känna mig så gott som ny i kväll!
Ska inte ta ut segern i förskott, men jag känner mig positiv!

Elände

Ser mörkt ut. Febern vill inte ge med sig. 140 kronor senare vet jag att det är influensavirus. Hade hoppats att det skulle vara något som jag kunde få penecillin för. Typ lunginflammation eller nåt (sjukt att önska sig lunginflammation, men jag är desperat)
Känns väldigt ledsamt att jag till 90% säkerhet måste ställa in mitt lilla kalas i morrn. Att gråta gör knappast att febern försvinner, men jag kan inte låta bli. Det är så JÄVLA typiskt.
Får roa mig med ännu en stillaliggande kväll framför tv:n. Har ett paket saltabjörnar iallafall.

Sjuk

Fjärde feberdagen har precis börjat. Känner mig helt matt. I natt vaknade jag och hade närmare 39 graders feber. Hosta och ont i bröstet.
Jag är inte sjuk ofta och så här sjuk har jag bara vara ett fåtal gånger. I morrn ska jag ju ha kompisar hemma för att fira att jag blivit 30. Hur ska det gå? Som det känns just nu så får jag ställa in, men mirakel har skett förr.

Får nog försöka ta mig till vårdcentralen idag.

Svunnen ungdom

Hittade en låda med gamla kort idag.
Konstaterade att jag börjar känna mig gammal.
Jag insåg också hur mycket mitt liv förändrats de tio senaste åren. Till det bättre. Då hade jag ett destruktivt förhållande och ett betydligt sämre självförtrende, och trots att pappa inte finns längre skulle jag inte vilja gå tillbaka tio år i tiden. Då var allt helt annorlunda. Jag hade ingen pappa då heller även om han fanns i livet. Nu är han död, och den person jag saknar och älskar är inte den han var då.
Jag trodde inte att pappa skulle leva länge, då för tio år sedan, men jag trodde att han skulle dö ensam och olycklig. Det gjorde han inte.
Men de sista tre åren inbillade jag mig att faran var över. Tanken slog mig aldrig att livet skulle vara så grymt att det tog någon som jobbat så hårt för att få leva ett lyckligt liv. Det gjorde det.

Men hur livet än blivit så kan jag känna mig lycklig idag. Det gjorde jag aldrig då för 10 år sedan.

Alva

Nya lägenheten

Förnekelse

Pappa är så levande för mig fortfarande att jag har kommit i ett förnekelsestadie tror jag. När jag hörde en låt som min bror skrivit om pappa i går så var det som att jag hajade till därför att han skrev om honom som att han inte fanns. Jag kom då på att jag går runt och inbillar mig att han finns där i sin lägenhet, att jag skulle kunna stöta på honom på hans väg till Solna Centrum eller att han när som helst kommer slå en signal. Bilden av honom är så tydlig. Jag kan höra hans röst och jag känner hans lukt. Det kanske det som är betydlesen av att själen lever vidare.

Det värsta som kunde hända..

Jag minns när man var liten och det värsta som kunde hända var tillfälligt avbrott på Tv'n mitt i ett program man ville se. Det var tider det. Tänk vad lite man visste om livet.

Lugg och ny färg

Nu är vi hemma igen. Som tur var hade jag varit förutseende nog att boka en tid hos frisören 4 timmar efter hemkomst eftersom mitt hår blev lätt grönfärgat av sol och saltvatten. Dessutom har jag aldrig kännt mig hundraprocentig i den dassiga bruna färgen jag fick sist jag besökte frisören. Nu är jag lite ljusare och har fått en varmare färg på kalufsen samt en lugg. Tror att vi ska trivas i hop luggen och jag.

Annars känns det just nu rätt skönt att vara hemma trots att det är vinter och kallt. Vår semester kändes alldeles lagom lång.
Visst skulle jag överlevt att stanna ett tag till i värmen, men det är rätt trevligt att vara hemma också. Att gå till jobbet känns dock inte lika lockande - mer semester åt folket!

Annu en dag...

Ytterligare en lat dag pa stranden. Vi har det fantastiskt skont.
Om 3 dagar bar det av till Bangkok igen for ett dygns shopping. Finns en massa skrap att kopa, men en del roliga saker ocksa. Far se om det vi far med oss nagot hem.
Drommer om jobbet pa natterna. Vet inte om det ar ett sarskillt bra tecken....
Kanns helt galet att jag snart kommer sitta och stirra ut pa ett gradaskigt Akalla igen. Tror att jag later bli att tanka pa det ett tag till.
Igar gade vi en lugn dag vi poolen eftersom magen borjade krangla. Ganska vantat.
Pa kvallen at vi barbeque pa stranden och sedan lag vi varsin matta och drack drinkar. Maten ar valdigt billig, men ol och drinkar nagot dyrare. Betalade lika mycket for tva drinkar som for en hel middag for tva.

Glomde skriva att vi var pa elefantsafari haromdagen med J och hennes familj.
Det var en minst sagt skumpig fard. Kul att ha gjort ddet och fatt se djungeln innefran, men en timme rackte gott och val.

Det hander inte mycket har sa jag har inte sarkillt mycket mer att uppdatera med. Lagger i tva bilder som talar for sig sjalva om hur bra vi har det istallet....

I Thailand

Sitter just nu och svalkar mig pa ett internetcafe och mina prickar funkar inte sa jag hoppas ni kan lasa.
Vi har det fantastiskt. Just nu ar vi pa en o som heter Koh Chang. Innan vi kom hit var vi en natt i Bangkok och sen tre dagar pa en liten lugn o som heter koh samet.
Bangkok var hysteriskt. Forst gillade jag det inte alls och ville bara aka darifran, men sen bestamde jag mig for att det inte var sa illa anda. Pa vagen hem ska vi dit ett dygn till och da ska vi shoppa en massa. Basta maten jag atit hittils at vi bangkok. Det blev en stor kontrast att sedan hamna pa koh Samet. Dar fanns efgentligen inget att gora alls. Vi kom dit pa helgen sa nastan alla stallen var fulla. vi fick noja oss med en skabbig bungalow i skogen. Efter tva natter fick vi dock byta till en med hogre standard narmare stranden. En natt i bekvamlighet i allafall.

Idag har vi paddlat kajak, last i solen och Johannes har fatt massage.
Det ar sa skont att bara vara och inte ens behova titta pa klockan. Man ater nar man ar hungrig och sover nar man ar trott. Dar i mellan solar vi, laser, dricker ol, far massage och badar. Vi bor pa ett stalle som heter White sand beach pa ett mycket fint hotell, iallafall om man jamfor med hyddan pa koh Samet. Vi har tva dagar i rad besokt andra strander och kommer nog fortsatta med det. Var strand ar fin men det ar den popularaste stranden. Det ar skont nar det ar lite lugnare. Min kompis J och hennes kille och deras barn var har i tre dagar men akte i gar och det blev tomt utan dem.

I kvall ska vi kaka barbeque pa stranden och fundera pa om vi ska bege oss ut pa 5 timmars trekking i djungeln i morgon. Det kan bli varmt...

Jaja. Ska uppdatera med en bild snart.
Until next time vill jag bara saga att livet ar fantastiskt trevligt.

Happy

Bara två dagar kvar till vår efterlängtade semester. Har sällan sett fram emot något så mycket.
Jo kanske till att flytta till vår nya lägenhet, vilket vi gör 2 veckor efter att vi kommit hem.
Vi var där och tittade idag. Den är perfekt för mig mig och J. Känns bra i hela kroppen att veta att den snart kommer vara bebodd av oss och innehålla våra möbler och saker.

Är också glad eftersom smärtan och blödningarna efter cystan nu börjar lägga sig vilket innebär att jag kan åka till Thailand och koppla av utan att behöva tänka på eländet.

Det är skönt att leva!

De små sakerna

Det är inte de stora sakerna i livet som är avgörande.
Det är det små sakerna som gör mig lycklig.
För att påmina mig själv vad mycket saker jag har att vara lycklig för tänker jag lista dem nu.
- En armkrokspromenad i Stockholm en ljummen sommarkväll
- En kopp te
- Nya kläder
- En uppskattande kommentar
- Skymning vid vattnet på Ljusterö
- Sommarhumlor och ängsblommor
- Smågodis
- Spontan middag ute med J
- Att gå på bio och se en riktig bra film
- Att dansa fuldans med J i vardagsrummet
- För mycket vin med bästa vännerna
- Att längta efter något riktigt mycket
- Kramar och pussar
- När det finns ett äpple kvar i fruktskålen på jobbet på fredagen
- Skummad mjölk
- Brev
- Bra musik
- Känslan av att veta att man snart har semester!!

Faran över

Puh, det var en ofarlig cysta som kommer växa bort och jag blev hemskickad efter ett dygn på SÖS.
Vilken ångest jag haft och tusen olika scenarion har spelats upp i huvudet på mig.
Men som sagt, inget farligt även om jag fortfarande är öm och blöder. Får se till att hålla koll.
Ser också ut som om vi kommer i väg till Thailand trots allt.

Firade med att hämta ut mitt nya pass och äta en semla med min bästis och hennes bebis.

Cysta

Skräcken sprider sig i mig när jag hör orden. Cysta på ena äggstocken.
Nu kommer jag dö är min första tanke. Trots att läkaren lugnar med att det vanligtvis inte är något farligt, så brister jag ut i panikartad gråt när hon vill lägga in mig över natten. Tänker på vår Thailandsresa och frågar om jag kan åka. Det är för tidigt att säga. Efter en lång väntan får jag en säng i ett rum. Det ser ur som där pappa låg, så som sjukhus ser ut antar jag. En säng med en gul filt bakom ett draperi. Jag börjar gråta igen. Johannes får stanna till klockan sju. Hjälp vad ska jag göra när han gått?
Sjuksystern kommer in och frågar om jag har ont. Jag säger som det är, inte särskillt. Känns mer som en mild mensvärk.
Efter det kommer läkaren in. Hon säger att det inte finns något mer de kan göra i dag, utan vi måste vänta till i morgon bitti, så om jag vill får jag permission och kan åka hem och sova. Vilken lättnad. Jag har kvar min plats om det skulle bli värre under kvällen. Det känns tryggt. Undertiden är det bara att vänta - och att hålla tummarna för att allt går vägen. Jag är livrädd.

Snart semster!

Jag längtar. Om en vecka åker vi till Thailand och jag kan knappt vänta.
17 dagar i sol och värme tilsammans med J.
Sen när vi kommer hem så är det bara 2 veckor kvar till vi ska flytta. GLÄDJE!

Känner en massa positiv energi just nu. Skönt!

Begravning - igen

Så bar det åter i väg till Norra Kapellet. Kändes konstig att komma tillbaka nästan precis ett år senare.
Snön låg på marken - precis som förra året och känslan var otäckt bekant när jag stod i kylan utanför och väntade på att vi skulle få gå in. När dörrarna öppnades tog ett försiktigt kliv in i kapellet och jag tittade mig omkrig och kände försiktigt efter.
Känns det ok? Ja, det gjorde det faktiskt. Hjärtat började slå lite långsammare igen. Tittade på min vän M som tog plats på exakt samma plats där jag satt för ett år sedan. Hon såg lugn ut. Kände plötsligt att min egen nervositet ersattes av oro för hur M skulle klara cermonin. Jag satt på bänkraden bakom. På podiet framför oss stod två fotografier av R - M's mamma och runt om massor av blommor. På podiet stod också en urna i vit keramik. Cermonin var sedan mycket vacker och personlig. M hade valt musik som hennes mamma tyckte om och officianten pratade om R's liv. Trots att det var väldigt känslosamt och sorgligt var det också en vacker och ljus begravning.

Nu önskar jag bara min vän lite lugn och ro så att hon kan samla krafter för att börja sitt sorgarbete.

Oväder

Kan inte låta bli att tänka på pappa när jag läser tidningen om stormen som drar fram över Sverige.
Hörde att vågorna utanför Koster var 11 meter höga.
Tänker på våran strand, på vågorna som slår in över den och mot bergväggen. Tänker på pappas aska i vattnet. På Västkusten.

Tänker

Jag tänker mycket just nu. Därför denna långa tysnad. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här. I bland vill jag ibland inte.
Har många tankar på hur jag ska ta ytterligare ett steg och komma vidare. Vad är viktigt? Vad klara jag mig utan? Vad vill jag uppnå och vart vill jag komma? Inga jättelätta frågor att besvara. Under tiden ägnar jag mig åt ytliga saker som att shoppa, dricka latte och spela Singstar.

Lillebror

När du är ledsen känns det i hela magen på mig. Jag vill beskydda, trösta och ta bort det onda.
Din lycka är lika viktig som min egen. Önskar att jag kunde sätta ett Kalle Anka plåster på ditt hjärta så att det läkte lite fortare.
Min kärlek räcker inte, jag vet. Men den har du vilkorslöst i allafall.