Happy

Bara två dagar kvar till vår efterlängtade semester. Har sällan sett fram emot något så mycket.
Jo kanske till att flytta till vår nya lägenhet, vilket vi gör 2 veckor efter att vi kommit hem.
Vi var där och tittade idag. Den är perfekt för mig mig och J. Känns bra i hela kroppen att veta att den snart kommer vara bebodd av oss och innehålla våra möbler och saker.

Är också glad eftersom smärtan och blödningarna efter cystan nu börjar lägga sig vilket innebär att jag kan åka till Thailand och koppla av utan att behöva tänka på eländet.

Det är skönt att leva!

De små sakerna

Det är inte de stora sakerna i livet som är avgörande.
Det är det små sakerna som gör mig lycklig.
För att påmina mig själv vad mycket saker jag har att vara lycklig för tänker jag lista dem nu.
- En armkrokspromenad i Stockholm en ljummen sommarkväll
- En kopp te
- Nya kläder
- En uppskattande kommentar
- Skymning vid vattnet på Ljusterö
- Sommarhumlor och ängsblommor
- Smågodis
- Spontan middag ute med J
- Att gå på bio och se en riktig bra film
- Att dansa fuldans med J i vardagsrummet
- För mycket vin med bästa vännerna
- Att längta efter något riktigt mycket
- Kramar och pussar
- När det finns ett äpple kvar i fruktskålen på jobbet på fredagen
- Skummad mjölk
- Brev
- Bra musik
- Känslan av att veta att man snart har semester!!

Faran över

Puh, det var en ofarlig cysta som kommer växa bort och jag blev hemskickad efter ett dygn på SÖS.
Vilken ångest jag haft och tusen olika scenarion har spelats upp i huvudet på mig.
Men som sagt, inget farligt även om jag fortfarande är öm och blöder. Får se till att hålla koll.
Ser också ut som om vi kommer i väg till Thailand trots allt.

Firade med att hämta ut mitt nya pass och äta en semla med min bästis och hennes bebis.

Cysta

Skräcken sprider sig i mig när jag hör orden. Cysta på ena äggstocken.
Nu kommer jag dö är min första tanke. Trots att läkaren lugnar med att det vanligtvis inte är något farligt, så brister jag ut i panikartad gråt när hon vill lägga in mig över natten. Tänker på vår Thailandsresa och frågar om jag kan åka. Det är för tidigt att säga. Efter en lång väntan får jag en säng i ett rum. Det ser ur som där pappa låg, så som sjukhus ser ut antar jag. En säng med en gul filt bakom ett draperi. Jag börjar gråta igen. Johannes får stanna till klockan sju. Hjälp vad ska jag göra när han gått?
Sjuksystern kommer in och frågar om jag har ont. Jag säger som det är, inte särskillt. Känns mer som en mild mensvärk.
Efter det kommer läkaren in. Hon säger att det inte finns något mer de kan göra i dag, utan vi måste vänta till i morgon bitti, så om jag vill får jag permission och kan åka hem och sova. Vilken lättnad. Jag har kvar min plats om det skulle bli värre under kvällen. Det känns tryggt. Undertiden är det bara att vänta - och att hålla tummarna för att allt går vägen. Jag är livrädd.

Snart semster!

Jag längtar. Om en vecka åker vi till Thailand och jag kan knappt vänta.
17 dagar i sol och värme tilsammans med J.
Sen när vi kommer hem så är det bara 2 veckor kvar till vi ska flytta. GLÄDJE!

Känner en massa positiv energi just nu. Skönt!

Begravning - igen

Så bar det åter i väg till Norra Kapellet. Kändes konstig att komma tillbaka nästan precis ett år senare.
Snön låg på marken - precis som förra året och känslan var otäckt bekant när jag stod i kylan utanför och väntade på att vi skulle få gå in. När dörrarna öppnades tog ett försiktigt kliv in i kapellet och jag tittade mig omkrig och kände försiktigt efter.
Känns det ok? Ja, det gjorde det faktiskt. Hjärtat började slå lite långsammare igen. Tittade på min vän M som tog plats på exakt samma plats där jag satt för ett år sedan. Hon såg lugn ut. Kände plötsligt att min egen nervositet ersattes av oro för hur M skulle klara cermonin. Jag satt på bänkraden bakom. På podiet framför oss stod två fotografier av R - M's mamma och runt om massor av blommor. På podiet stod också en urna i vit keramik. Cermonin var sedan mycket vacker och personlig. M hade valt musik som hennes mamma tyckte om och officianten pratade om R's liv. Trots att det var väldigt känslosamt och sorgligt var det också en vacker och ljus begravning.

Nu önskar jag bara min vän lite lugn och ro så att hon kan samla krafter för att börja sitt sorgarbete.

Oväder

Kan inte låta bli att tänka på pappa när jag läser tidningen om stormen som drar fram över Sverige.
Hörde att vågorna utanför Koster var 11 meter höga.
Tänker på våran strand, på vågorna som slår in över den och mot bergväggen. Tänker på pappas aska i vattnet. På Västkusten.

Tänker

Jag tänker mycket just nu. Därför denna långa tysnad. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här. I bland vill jag ibland inte.
Har många tankar på hur jag ska ta ytterligare ett steg och komma vidare. Vad är viktigt? Vad klara jag mig utan? Vad vill jag uppnå och vart vill jag komma? Inga jättelätta frågor att besvara. Under tiden ägnar jag mig åt ytliga saker som att shoppa, dricka latte och spela Singstar.

Lillebror

När du är ledsen känns det i hela magen på mig. Jag vill beskydda, trösta och ta bort det onda.
Din lycka är lika viktig som min egen. Önskar att jag kunde sätta ett Kalle Anka plåster på ditt hjärta så att det läkte lite fortare.
Min kärlek räcker inte, jag vet. Men den har du vilkorslöst i allafall.

Årsdagen

Det är helt osannolikt att det gått ett år. På ett sätt har det gått fort och på ett annat sätt känns det som en evighet. Pappa känns fortfarande lika levande för mig och jag kommer i håg varenda detalj i hans ansikte. Tänker på honom nästan varje dag och har börjat prata mycket om honom och hur det känns med J. Det har fört oss närmare varandra på något sätt. Något som förvånat mig är att det är så många människor som inte verkar förstå hur det känns att förlora någon. Det är som att de bagatelliserar känslan och inte vill ta till sig hur det skulle kännas om det var en person i deras närhet som gick bort. Det viftas bort, eller så pratats det inte om det alls. Många av mina vänner har gjort mig besviken och många har gjort mig förvånad. Jag har bestämt mig för att strunta i att försöka få dem att förstå hur det känns och inser att alla människor hanterar saker på olika sätt. De som inte förstår nu kommer förstå den dagen de förlorar någon. Det ska tilläggas att många också varit fantastiska och det är jag evigt tacksam för.

Den 26:e i år dog en av mina äldsta och bästa vänners mamma. Det blev en smärtsam påminnelse om det som hände oss för ett år sedan. Jag är så ledsen för hennes skull och ag kommer att göra vad jag kan för att vara att vara ett så bra stöd för henne som jag kan!

Julen passerat

Så kom julen som jag våndats för så länge. Känner mig lättad i efterhand över att det gick så bra som det gjorde. Jag hade fruktat det värsta men med J vid min sida och byte av miljö gick allt hyfsat bra. Jag är tacksam för det och nu börjar snart ett nytt år. Ett nytt år som ska bli mycket bättre.

23:e December

23:e december..... Snart har pappa varit borta ett år. Ett år av saknad, sorg och förtvivlan. Skulle vilja sammanfatta det med - ett skitår. Dt har hänt många bra saker också, men saknaden efter pappa ligger som en skugga över allt som är roligt.
Idag är jag ledsen och arg av en annan anledning som jag tyvärr inte kan skriva om här. Det är något som jag ine kan påverka eller som jag vet egentligen inte har något med mig och göra, men det känns ändå himla orättvist. Det sitter som en tagg.

Stress och tårar

Jag orkade ju inte med julen sa jag. Ändå sprang jag runt i Kistacentrum som en tokig efter jobbet och letade julklappar. Inga julklappar sa jag men där står jag med svett i pannan och ångest över att inte veta vad jag ska köpa pulserande i kroppen. Jackan är för varm och väskan för tung. Folk överallt som går in i en och är i vägen. In och ut i varje affär utan att ha enaning om vad jag ska köpa. Paniken sprider sig i kroppen. Datorväska glider ner från axeln hela tiden och skorna klämmer. Känner tårarna komma. för många besluts som måste tas. För många krav. För många förväntningar. Jag klarar det inte. Jag vill inte fira jul. Jag vill bara försvinna just nu. Sätter mig på tunnelbanan och åker hem med en enda julklapp innhandlad trots att jag vet att det inte finns någon mer tid till att handla.

Saknar inspiration

Har ingen inspiration att skriva just nu. Jag har egentligen massa som jag vill skriva, men får inte ner det i skrift.
Jobbet tar rätt mycket energi även om jag inte känner att jag presterar något för tillfället. Sitter mest och stirrar på skärmen och undrar vart jag ska börja. Har börjat en ny roll, eller snarare är tanken att jag ska börja en ny roll. Problemet är att jag inte kan släppa mina gamla arbetsuppgifter eftersom de inte en börjat leta efter en ersättare till mig. Svårt att vara driven och motiverad när man har dubbla jobb och inte vet hur man ska ta sig an det nya och inte kan släppa det gamla men ändå måste vara engerad och driven för att göra ett bra jobb.

Behöver lite ledigt nu tror jag!

Trångt!

Jag håller på att bli tokig! Vi får inte plats. Varje gång vi tvättat och kläderna ska hängas in i garderoben måste allt som redan hänger där tas ut och så måste allt struktureras upp och hängas om. Sedan hänger kläderna så packat att varje gång jag ska ta ut ett klädesplagg ramlar ett annat ner och sen är det snart kaos igen. Samma sak i hallen. Vi har ingenstans att hänga undan jackor eftersom vi bara har en varsin liten garderob. Därför är vår klädhängare överfull till bristningsgränsen. Jag organiserar dessutom skorna i skohyllan flera gånger i veckan, men ändå ligger våra skor överallt i hela hallen jämt. Och faktum är att det inte beror på att vi har för mycket saker utan att vi har för lite utrymme för förvaring. Tur att vi snart ska flytta.

Lycklig

Läste Annas blogg om att vara lycklig i nuet och fick mig en tankeställare. Det är ju det allting handlar om. Man lever här och nu och då måste man se till att faktiskt ta till vara på det som händer här och nu. Jag har dagar då allt känns mörkt och hopplöst, men de flesta dagarna mår jag rätt bra. Jag planerar dock framåt för mycket och glömmer bort att vara lycklig nuet. Jag längtar till, eller våndas för saker som ska hända i framtiden istället för att ta tillvara på ögonblicken som faktiskt inte är så dumma som de är. Jag har en fanstastisk man, jag har en fortfarande en mamma och en bror som jag älskar, jag har ett bra jobb, jag har precis köpt en underbar lägenhet, jag har råd att köpa saker jag vill ha, och jag är frisk!
Allt kan förändras på en sekund därför är det så viktigt att inte skjuta på saker för mycket. I bland är jag väldigt olycklig för det jag inte har (pappa tex) och det kommer jag fortsätta att tillåta mig att vara när jag känner så men jag ska också försöka lära mig att uppskatta det jag har mer. Jag har ju en massa saker att vara lycklig för.

Känslig

Jag är i USA i veckan. Sitter just nu på 17:e våningen på ett hotell mitt i Seattle och tittar ut över skyskrapor och shoppinggator fulla med juldekorationer och belysning. I fjärran hörs en polissiren och solen börjar sjunka bakom de höga byggnaderna. Snart kommer det vara mörkt. Jag har känt mig förvånansvärt väl till mods sedan jag kom hit, men har just nu en liten dipp. I bland flyter allt bara på och går av sig själv. Man är på bra humör, man gör bra ifrån sig och man är social. Sedan behövs det så lite för mig för att allt ska vända. Jag tar saker otroligt personligt och har svårt att låta det rinna av mig. Det kan vara en kommentar, en situation som känns obekväm eller en oväntad uppgift som man känner att man inte riktigt behärskar. Idag var det en av mina kollegor som kommenterade hur jag sa en sak inför kunderna. Hon tyckte inte att det lät bra och tog mig åt sidan. Även fast jag vet att hon är speciell och en person som många gånger säger konstiga saker till folk kan jag inte låta det rinna av mig utan ältar det i mitt huvud hela tiden. Tror plötsligt att alla tycker att jag är oproffesionell. Det är ju egentligen inget att bry sig om, och det är sånt man får at i arbetslivet. Man kan inte alltid ha samma uppfattning om hur saker ska göras som alla andra. Men jag får väl älta detta en stund till så går det nog över om en stund.

Jul borta

I år kommer vi åka bort på julen. Det blir för jobbigt att vara hemma. Julen kommer aldrig mer bli sig lik och i år är det extra jobbigt. Denna högtid som jag vanligtvis älskar blir nu bara en smärtsam påminnelse om allt som hände för ett år sedan. Tomhet, sorg och jobbiga minnen.
Det känns bra att byta miljö under dessa dagar även om sorgen kommer följa med var vi än kommer att befinna oss.
Det kommer bli en annorlunda jul.
Från början var det tänkt att min man skulle följa med men jag tror dock inte att att det blir så. Han vill inte åka ifrån sin familj. Han säger det inte, men jag märker det. Även om det skulle betyda jättemycket om hans fanns vid min sida vill jag inte ha honom där om han mår dåligt och har dåligt samvete för att han inte är hemma med sin familj.

Om jag fick välja skulle jag lägga mig ner och blunda nu och sen vakna upp i Januari.

Ett år idag

Jag hatar detta fasansfulla datum. Den 18 november - dagen som för ett år sedan förändrade mitt liv för alldtid. Förra året en fredag. I dag en lördag.

För ett år sedan fick jag det samtal jag fasat för. Jag visste att pappa skulle ringa och meddela resultatet av magnetröntgen. Svaret blev det värsta tänkbara. Värre än jag någonsin kunnat tänka mig.

Det var dagen då jag bestämde mig för at oavsett hur lång tid pappa hade kvar att leva så skulle vi göra det bästa av den tiden. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att tiden skulle bli så kort. Jag hann inte med.

Tiden bara går och idag har det gått ett år sedan vi fick alla var tvugna att ta in att pappa skulle försvinna ifrån oss. Fruktanvärt - inte minst för pappa. Tanken på hur det måste ha känts för honom hugger som en kniv. Såren läker aldrig.

Jag älskar dig pappa - glömmer dig aldrig!

Produktiv

Mitt i all ledsamhet har jag varit ganska produktiv idag. Känns som om jag gjorde rätt i att stanna hemma. Detta har jag åstadkommit: Sovit ut vilket var välbehövligt, budat på min drömlägenhet och dragit mig ur när priset blev för högt, jobbat lite, försökt byta överdrag på vår soffa, städat, pratat om livet och ätit kanelbullar med en god vän, och nu står jag och gör en GI-riktig middag endast gjord av saker jag hittat i skåpen. Har tillochmed duschat!