Det värsta som kunde hända..

Jag minns när man var liten och det värsta som kunde hända var tillfälligt avbrott på Tv'n mitt i ett program man ville se. Det var tider det. Tänk vad lite man visste om livet.

Lugg och ny färg

Nu är vi hemma igen. Som tur var hade jag varit förutseende nog att boka en tid hos frisören 4 timmar efter hemkomst eftersom mitt hår blev lätt grönfärgat av sol och saltvatten. Dessutom har jag aldrig kännt mig hundraprocentig i den dassiga bruna färgen jag fick sist jag besökte frisören. Nu är jag lite ljusare och har fått en varmare färg på kalufsen samt en lugg. Tror att vi ska trivas i hop luggen och jag.

Annars känns det just nu rätt skönt att vara hemma trots att det är vinter och kallt. Vår semester kändes alldeles lagom lång.
Visst skulle jag överlevt att stanna ett tag till i värmen, men det är rätt trevligt att vara hemma också. Att gå till jobbet känns dock inte lika lockande - mer semester åt folket!

Annu en dag...

Ytterligare en lat dag pa stranden. Vi har det fantastiskt skont.
Om 3 dagar bar det av till Bangkok igen for ett dygns shopping. Finns en massa skrap att kopa, men en del roliga saker ocksa. Far se om det vi far med oss nagot hem.
Drommer om jobbet pa natterna. Vet inte om det ar ett sarskillt bra tecken....
Kanns helt galet att jag snart kommer sitta och stirra ut pa ett gradaskigt Akalla igen. Tror att jag later bli att tanka pa det ett tag till.
Igar gade vi en lugn dag vi poolen eftersom magen borjade krangla. Ganska vantat.
Pa kvallen at vi barbeque pa stranden och sedan lag vi varsin matta och drack drinkar. Maten ar valdigt billig, men ol och drinkar nagot dyrare. Betalade lika mycket for tva drinkar som for en hel middag for tva.

Glomde skriva att vi var pa elefantsafari haromdagen med J och hennes familj.
Det var en minst sagt skumpig fard. Kul att ha gjort ddet och fatt se djungeln innefran, men en timme rackte gott och val.

Det hander inte mycket har sa jag har inte sarkillt mycket mer att uppdatera med. Lagger i tva bilder som talar for sig sjalva om hur bra vi har det istallet....

I Thailand

Sitter just nu och svalkar mig pa ett internetcafe och mina prickar funkar inte sa jag hoppas ni kan lasa.
Vi har det fantastiskt. Just nu ar vi pa en o som heter Koh Chang. Innan vi kom hit var vi en natt i Bangkok och sen tre dagar pa en liten lugn o som heter koh samet.
Bangkok var hysteriskt. Forst gillade jag det inte alls och ville bara aka darifran, men sen bestamde jag mig for att det inte var sa illa anda. Pa vagen hem ska vi dit ett dygn till och da ska vi shoppa en massa. Basta maten jag atit hittils at vi bangkok. Det blev en stor kontrast att sedan hamna pa koh Samet. Dar fanns efgentligen inget att gora alls. Vi kom dit pa helgen sa nastan alla stallen var fulla. vi fick noja oss med en skabbig bungalow i skogen. Efter tva natter fick vi dock byta till en med hogre standard narmare stranden. En natt i bekvamlighet i allafall.

Idag har vi paddlat kajak, last i solen och Johannes har fatt massage.
Det ar sa skont att bara vara och inte ens behova titta pa klockan. Man ater nar man ar hungrig och sover nar man ar trott. Dar i mellan solar vi, laser, dricker ol, far massage och badar. Vi bor pa ett stalle som heter White sand beach pa ett mycket fint hotell, iallafall om man jamfor med hyddan pa koh Samet. Vi har tva dagar i rad besokt andra strander och kommer nog fortsatta med det. Var strand ar fin men det ar den popularaste stranden. Det ar skont nar det ar lite lugnare. Min kompis J och hennes kille och deras barn var har i tre dagar men akte i gar och det blev tomt utan dem.

I kvall ska vi kaka barbeque pa stranden och fundera pa om vi ska bege oss ut pa 5 timmars trekking i djungeln i morgon. Det kan bli varmt...

Jaja. Ska uppdatera med en bild snart.
Until next time vill jag bara saga att livet ar fantastiskt trevligt.

Happy

Bara två dagar kvar till vår efterlängtade semester. Har sällan sett fram emot något så mycket.
Jo kanske till att flytta till vår nya lägenhet, vilket vi gör 2 veckor efter att vi kommit hem.
Vi var där och tittade idag. Den är perfekt för mig mig och J. Känns bra i hela kroppen att veta att den snart kommer vara bebodd av oss och innehålla våra möbler och saker.

Är också glad eftersom smärtan och blödningarna efter cystan nu börjar lägga sig vilket innebär att jag kan åka till Thailand och koppla av utan att behöva tänka på eländet.

Det är skönt att leva!

De små sakerna

Det är inte de stora sakerna i livet som är avgörande.
Det är det små sakerna som gör mig lycklig.
För att påmina mig själv vad mycket saker jag har att vara lycklig för tänker jag lista dem nu.
- En armkrokspromenad i Stockholm en ljummen sommarkväll
- En kopp te
- Nya kläder
- En uppskattande kommentar
- Skymning vid vattnet på Ljusterö
- Sommarhumlor och ängsblommor
- Smågodis
- Spontan middag ute med J
- Att gå på bio och se en riktig bra film
- Att dansa fuldans med J i vardagsrummet
- För mycket vin med bästa vännerna
- Att längta efter något riktigt mycket
- Kramar och pussar
- När det finns ett äpple kvar i fruktskålen på jobbet på fredagen
- Skummad mjölk
- Brev
- Bra musik
- Känslan av att veta att man snart har semester!!

Faran över

Puh, det var en ofarlig cysta som kommer växa bort och jag blev hemskickad efter ett dygn på SÖS.
Vilken ångest jag haft och tusen olika scenarion har spelats upp i huvudet på mig.
Men som sagt, inget farligt även om jag fortfarande är öm och blöder. Får se till att hålla koll.
Ser också ut som om vi kommer i väg till Thailand trots allt.

Firade med att hämta ut mitt nya pass och äta en semla med min bästis och hennes bebis.

Cysta

Skräcken sprider sig i mig när jag hör orden. Cysta på ena äggstocken.
Nu kommer jag dö är min första tanke. Trots att läkaren lugnar med att det vanligtvis inte är något farligt, så brister jag ut i panikartad gråt när hon vill lägga in mig över natten. Tänker på vår Thailandsresa och frågar om jag kan åka. Det är för tidigt att säga. Efter en lång väntan får jag en säng i ett rum. Det ser ur som där pappa låg, så som sjukhus ser ut antar jag. En säng med en gul filt bakom ett draperi. Jag börjar gråta igen. Johannes får stanna till klockan sju. Hjälp vad ska jag göra när han gått?
Sjuksystern kommer in och frågar om jag har ont. Jag säger som det är, inte särskillt. Känns mer som en mild mensvärk.
Efter det kommer läkaren in. Hon säger att det inte finns något mer de kan göra i dag, utan vi måste vänta till i morgon bitti, så om jag vill får jag permission och kan åka hem och sova. Vilken lättnad. Jag har kvar min plats om det skulle bli värre under kvällen. Det känns tryggt. Undertiden är det bara att vänta - och att hålla tummarna för att allt går vägen. Jag är livrädd.

Snart semster!

Jag längtar. Om en vecka åker vi till Thailand och jag kan knappt vänta.
17 dagar i sol och värme tilsammans med J.
Sen när vi kommer hem så är det bara 2 veckor kvar till vi ska flytta. GLÄDJE!

Känner en massa positiv energi just nu. Skönt!

Begravning - igen

Så bar det åter i väg till Norra Kapellet. Kändes konstig att komma tillbaka nästan precis ett år senare.
Snön låg på marken - precis som förra året och känslan var otäckt bekant när jag stod i kylan utanför och väntade på att vi skulle få gå in. När dörrarna öppnades tog ett försiktigt kliv in i kapellet och jag tittade mig omkrig och kände försiktigt efter.
Känns det ok? Ja, det gjorde det faktiskt. Hjärtat började slå lite långsammare igen. Tittade på min vän M som tog plats på exakt samma plats där jag satt för ett år sedan. Hon såg lugn ut. Kände plötsligt att min egen nervositet ersattes av oro för hur M skulle klara cermonin. Jag satt på bänkraden bakom. På podiet framför oss stod två fotografier av R - M's mamma och runt om massor av blommor. På podiet stod också en urna i vit keramik. Cermonin var sedan mycket vacker och personlig. M hade valt musik som hennes mamma tyckte om och officianten pratade om R's liv. Trots att det var väldigt känslosamt och sorgligt var det också en vacker och ljus begravning.

Nu önskar jag bara min vän lite lugn och ro så att hon kan samla krafter för att börja sitt sorgarbete.

Oväder

Kan inte låta bli att tänka på pappa när jag läser tidningen om stormen som drar fram över Sverige.
Hörde att vågorna utanför Koster var 11 meter höga.
Tänker på våran strand, på vågorna som slår in över den och mot bergväggen. Tänker på pappas aska i vattnet. På Västkusten.

Tänker

Jag tänker mycket just nu. Därför denna långa tysnad. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här. I bland vill jag ibland inte.
Har många tankar på hur jag ska ta ytterligare ett steg och komma vidare. Vad är viktigt? Vad klara jag mig utan? Vad vill jag uppnå och vart vill jag komma? Inga jättelätta frågor att besvara. Under tiden ägnar jag mig åt ytliga saker som att shoppa, dricka latte och spela Singstar.

Lillebror

När du är ledsen känns det i hela magen på mig. Jag vill beskydda, trösta och ta bort det onda.
Din lycka är lika viktig som min egen. Önskar att jag kunde sätta ett Kalle Anka plåster på ditt hjärta så att det läkte lite fortare.
Min kärlek räcker inte, jag vet. Men den har du vilkorslöst i allafall.

Årsdagen

Det är helt osannolikt att det gått ett år. På ett sätt har det gått fort och på ett annat sätt känns det som en evighet. Pappa känns fortfarande lika levande för mig och jag kommer i håg varenda detalj i hans ansikte. Tänker på honom nästan varje dag och har börjat prata mycket om honom och hur det känns med J. Det har fört oss närmare varandra på något sätt. Något som förvånat mig är att det är så många människor som inte verkar förstå hur det känns att förlora någon. Det är som att de bagatelliserar känslan och inte vill ta till sig hur det skulle kännas om det var en person i deras närhet som gick bort. Det viftas bort, eller så pratats det inte om det alls. Många av mina vänner har gjort mig besviken och många har gjort mig förvånad. Jag har bestämt mig för att strunta i att försöka få dem att förstå hur det känns och inser att alla människor hanterar saker på olika sätt. De som inte förstår nu kommer förstå den dagen de förlorar någon. Det ska tilläggas att många också varit fantastiska och det är jag evigt tacksam för.

Den 26:e i år dog en av mina äldsta och bästa vänners mamma. Det blev en smärtsam påminnelse om det som hände oss för ett år sedan. Jag är så ledsen för hennes skull och ag kommer att göra vad jag kan för att vara att vara ett så bra stöd för henne som jag kan!

Julen passerat

Så kom julen som jag våndats för så länge. Känner mig lättad i efterhand över att det gick så bra som det gjorde. Jag hade fruktat det värsta men med J vid min sida och byte av miljö gick allt hyfsat bra. Jag är tacksam för det och nu börjar snart ett nytt år. Ett nytt år som ska bli mycket bättre.

23:e December

23:e december..... Snart har pappa varit borta ett år. Ett år av saknad, sorg och förtvivlan. Skulle vilja sammanfatta det med - ett skitår. Dt har hänt många bra saker också, men saknaden efter pappa ligger som en skugga över allt som är roligt.
Idag är jag ledsen och arg av en annan anledning som jag tyvärr inte kan skriva om här. Det är något som jag ine kan påverka eller som jag vet egentligen inte har något med mig och göra, men det känns ändå himla orättvist. Det sitter som en tagg.

Stress och tårar

Jag orkade ju inte med julen sa jag. Ändå sprang jag runt i Kistacentrum som en tokig efter jobbet och letade julklappar. Inga julklappar sa jag men där står jag med svett i pannan och ångest över att inte veta vad jag ska köpa pulserande i kroppen. Jackan är för varm och väskan för tung. Folk överallt som går in i en och är i vägen. In och ut i varje affär utan att ha enaning om vad jag ska köpa. Paniken sprider sig i kroppen. Datorväska glider ner från axeln hela tiden och skorna klämmer. Känner tårarna komma. för många besluts som måste tas. För många krav. För många förväntningar. Jag klarar det inte. Jag vill inte fira jul. Jag vill bara försvinna just nu. Sätter mig på tunnelbanan och åker hem med en enda julklapp innhandlad trots att jag vet att det inte finns någon mer tid till att handla.

Saknar inspiration

Har ingen inspiration att skriva just nu. Jag har egentligen massa som jag vill skriva, men får inte ner det i skrift.
Jobbet tar rätt mycket energi även om jag inte känner att jag presterar något för tillfället. Sitter mest och stirrar på skärmen och undrar vart jag ska börja. Har börjat en ny roll, eller snarare är tanken att jag ska börja en ny roll. Problemet är att jag inte kan släppa mina gamla arbetsuppgifter eftersom de inte en börjat leta efter en ersättare till mig. Svårt att vara driven och motiverad när man har dubbla jobb och inte vet hur man ska ta sig an det nya och inte kan släppa det gamla men ändå måste vara engerad och driven för att göra ett bra jobb.

Behöver lite ledigt nu tror jag!

Trångt!

Jag håller på att bli tokig! Vi får inte plats. Varje gång vi tvättat och kläderna ska hängas in i garderoben måste allt som redan hänger där tas ut och så måste allt struktureras upp och hängas om. Sedan hänger kläderna så packat att varje gång jag ska ta ut ett klädesplagg ramlar ett annat ner och sen är det snart kaos igen. Samma sak i hallen. Vi har ingenstans att hänga undan jackor eftersom vi bara har en varsin liten garderob. Därför är vår klädhängare överfull till bristningsgränsen. Jag organiserar dessutom skorna i skohyllan flera gånger i veckan, men ändå ligger våra skor överallt i hela hallen jämt. Och faktum är att det inte beror på att vi har för mycket saker utan att vi har för lite utrymme för förvaring. Tur att vi snart ska flytta.

Lycklig

Läste Annas blogg om att vara lycklig i nuet och fick mig en tankeställare. Det är ju det allting handlar om. Man lever här och nu och då måste man se till att faktiskt ta till vara på det som händer här och nu. Jag har dagar då allt känns mörkt och hopplöst, men de flesta dagarna mår jag rätt bra. Jag planerar dock framåt för mycket och glömmer bort att vara lycklig nuet. Jag längtar till, eller våndas för saker som ska hända i framtiden istället för att ta tillvara på ögonblicken som faktiskt inte är så dumma som de är. Jag har en fanstastisk man, jag har en fortfarande en mamma och en bror som jag älskar, jag har ett bra jobb, jag har precis köpt en underbar lägenhet, jag har råd att köpa saker jag vill ha, och jag är frisk!
Allt kan förändras på en sekund därför är det så viktigt att inte skjuta på saker för mycket. I bland är jag väldigt olycklig för det jag inte har (pappa tex) och det kommer jag fortsätta att tillåta mig att vara när jag känner så men jag ska också försöka lära mig att uppskatta det jag har mer. Jag har ju en massa saker att vara lycklig för.