Happy

Bara två dagar kvar till vår efterlängtade semester. Har sällan sett fram emot något så mycket.
Jo kanske till att flytta till vår nya lägenhet, vilket vi gör 2 veckor efter att vi kommit hem.
Vi var där och tittade idag. Den är perfekt för mig mig och J. Känns bra i hela kroppen att veta att den snart kommer vara bebodd av oss och innehålla våra möbler och saker.

Är också glad eftersom smärtan och blödningarna efter cystan nu börjar lägga sig vilket innebär att jag kan åka till Thailand och koppla av utan att behöva tänka på eländet.

Det är skönt att leva!

De små sakerna

Det är inte de stora sakerna i livet som är avgörande.
Det är det små sakerna som gör mig lycklig.
För att påmina mig själv vad mycket saker jag har att vara lycklig för tänker jag lista dem nu.
- En armkrokspromenad i Stockholm en ljummen sommarkväll
- En kopp te
- Nya kläder
- En uppskattande kommentar
- Skymning vid vattnet på Ljusterö
- Sommarhumlor och ängsblommor
- Smågodis
- Spontan middag ute med J
- Att gå på bio och se en riktig bra film
- Att dansa fuldans med J i vardagsrummet
- För mycket vin med bästa vännerna
- Att längta efter något riktigt mycket
- Kramar och pussar
- När det finns ett äpple kvar i fruktskålen på jobbet på fredagen
- Skummad mjölk
- Brev
- Bra musik
- Känslan av att veta att man snart har semester!!

Faran över

Puh, det var en ofarlig cysta som kommer växa bort och jag blev hemskickad efter ett dygn på SÖS.
Vilken ångest jag haft och tusen olika scenarion har spelats upp i huvudet på mig.
Men som sagt, inget farligt även om jag fortfarande är öm och blöder. Får se till att hålla koll.
Ser också ut som om vi kommer i väg till Thailand trots allt.

Firade med att hämta ut mitt nya pass och äta en semla med min bästis och hennes bebis.

Cysta

Skräcken sprider sig i mig när jag hör orden. Cysta på ena äggstocken.
Nu kommer jag dö är min första tanke. Trots att läkaren lugnar med att det vanligtvis inte är något farligt, så brister jag ut i panikartad gråt när hon vill lägga in mig över natten. Tänker på vår Thailandsresa och frågar om jag kan åka. Det är för tidigt att säga. Efter en lång väntan får jag en säng i ett rum. Det ser ur som där pappa låg, så som sjukhus ser ut antar jag. En säng med en gul filt bakom ett draperi. Jag börjar gråta igen. Johannes får stanna till klockan sju. Hjälp vad ska jag göra när han gått?
Sjuksystern kommer in och frågar om jag har ont. Jag säger som det är, inte särskillt. Känns mer som en mild mensvärk.
Efter det kommer läkaren in. Hon säger att det inte finns något mer de kan göra i dag, utan vi måste vänta till i morgon bitti, så om jag vill får jag permission och kan åka hem och sova. Vilken lättnad. Jag har kvar min plats om det skulle bli värre under kvällen. Det känns tryggt. Undertiden är det bara att vänta - och att hålla tummarna för att allt går vägen. Jag är livrädd.

Snart semster!

Jag längtar. Om en vecka åker vi till Thailand och jag kan knappt vänta.
17 dagar i sol och värme tilsammans med J.
Sen när vi kommer hem så är det bara 2 veckor kvar till vi ska flytta. GLÄDJE!

Känner en massa positiv energi just nu. Skönt!

Begravning - igen

Så bar det åter i väg till Norra Kapellet. Kändes konstig att komma tillbaka nästan precis ett år senare.
Snön låg på marken - precis som förra året och känslan var otäckt bekant när jag stod i kylan utanför och väntade på att vi skulle få gå in. När dörrarna öppnades tog ett försiktigt kliv in i kapellet och jag tittade mig omkrig och kände försiktigt efter.
Känns det ok? Ja, det gjorde det faktiskt. Hjärtat började slå lite långsammare igen. Tittade på min vän M som tog plats på exakt samma plats där jag satt för ett år sedan. Hon såg lugn ut. Kände plötsligt att min egen nervositet ersattes av oro för hur M skulle klara cermonin. Jag satt på bänkraden bakom. På podiet framför oss stod två fotografier av R - M's mamma och runt om massor av blommor. På podiet stod också en urna i vit keramik. Cermonin var sedan mycket vacker och personlig. M hade valt musik som hennes mamma tyckte om och officianten pratade om R's liv. Trots att det var väldigt känslosamt och sorgligt var det också en vacker och ljus begravning.

Nu önskar jag bara min vän lite lugn och ro så att hon kan samla krafter för att börja sitt sorgarbete.

Oväder

Kan inte låta bli att tänka på pappa när jag läser tidningen om stormen som drar fram över Sverige.
Hörde att vågorna utanför Koster var 11 meter höga.
Tänker på våran strand, på vågorna som slår in över den och mot bergväggen. Tänker på pappas aska i vattnet. På Västkusten.

Tänker

Jag tänker mycket just nu. Därför denna långa tysnad. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här. I bland vill jag ibland inte.
Har många tankar på hur jag ska ta ytterligare ett steg och komma vidare. Vad är viktigt? Vad klara jag mig utan? Vad vill jag uppnå och vart vill jag komma? Inga jättelätta frågor att besvara. Under tiden ägnar jag mig åt ytliga saker som att shoppa, dricka latte och spela Singstar.

Lillebror

När du är ledsen känns det i hela magen på mig. Jag vill beskydda, trösta och ta bort det onda.
Din lycka är lika viktig som min egen. Önskar att jag kunde sätta ett Kalle Anka plåster på ditt hjärta så att det läkte lite fortare.
Min kärlek räcker inte, jag vet. Men den har du vilkorslöst i allafall.