tisdag, oktober 31, 2006
Projekt
Man ska alltid se till att man har ett stort och livsavgörande projekt på gång som tar upp all ens hjärnkapacitet. Man ska också se till att det tar så pass mycket tid att man varken hinner eller orkar göra något annat. Jag började tex med att gifta mig. Det var ett årslångt projekt som inte tillät mig att tänka på något annat än, gästlistor, menyer, klänning och framförallt ekonomi. När det var över blev jag rastlös och på började operation byta jobb. Inte bara för saken skull naturligtvis, men ändå. Så det sysslade jag med under några månader tills jag till slut stod med två jobberbjudanden och ett på gång. Allt funderade fram och tillbaka, vägande för och emot tog så mycket energi att när jag hade bestämt mig lättad sov mig igenom hela helgen. Men innan helgen var slut hann jag påbörja projekt nummer tre. Nämligen att köpa bostadsrätt. Söndagen ägnades alltså åt visningar och de två senaste dagarna har jag ägnat mig åt att följa budgivningar och leta nya objekt att springa och titta på i helgen som kommer. Jag inser att detta projekt kommer ta ett tag eftersom det är dyrt och man verkligen vill hitta något som känns bra, så jag ska nog kunna hålla hjärnan sysselsatt ett tag framåt. Vad kan nästa stora grej bli? Barn, renovering eller kanske jobb-byte igen?
fredag, oktober 27, 2006
Lättad
Jag tog ett beslut idag. Det blir nog bra tror jag. Kändes plötsligt rätt i magen. Stannar i tryggheten som nu blir ännu tryggare. Så nu ska jag fira i kväll och i helgen vila efter en vecka med mycket funderande och känsloutbrott.
Trevlig helg!
Trevlig helg!
onsdag, oktober 25, 2006
Julhelvete
Känner mig helt panikslagen över att julen närmar sig. Har alltid känt mig väldigt kluven inför julen. Jag har älskat stämningen och värmen med julen, men den har också inneburit en massa jobbigt. Som att mamma och pappa var skilda och man inte ville lämna någon ensam. Att man under många år inte visste om pappa skulle hålla sig nykter eller inte. Ja en massa jobbiga moment helt enkelt.
Förrförra året åkte jag till Afrika med J och firade med hans familj. En underbar resa, men någonstans hade jag en känsla av att jag inte borde åka. Jag hade en känsla av att något skulle hända och att jag inte skulle få fira jul med någon av mina föräldrar igen. Det var en obehaglig känsla som visade sig vara sann. Jag kan inte hjälpa att jag idag ångrar att jag åkte.
Samma tid som nu ungefär förra året började vi dock planera julen ovetandes om sjukdomar och hemskheter. Det bestämdes att jag och J skulle fira tillsammans hemma hos oss för första gången med min bror, pappa och johannes mamma. Jag såg fram emot att pappa skulle komma hem till oss och vi skulle fira tillsammans med våra familjer. Det blev inte så. På julaftonskvällen skickade jag ett sms till pappa där jag skrev att jag saknade honom, men han läste aldrig det. När vi kom till sjukhuset på annandagen då pappa redan var medveslös fanns det ett oläst sms på han mobil. Pappa dog den kvällen. In i det sista hoppades jag att vi skulle få fira jul tillsammans, men han orkade inte.
Nu önskar jag att vi kunde hoppa över hela december och allt vad julstämning heter. Jag vill inte känna lukten av lussebullar och glögg, jag vill inte se julskyltning eller veta av julklappar. Jag vill inte se julgranar, vit snö eller äta julbord. Jag vill inte se ett enda luciatåg, julstjärnor eller höra julsånger på radio. Jag vill aldrig mer fira jul.
Jag vill ha min pappa tillbaka.
Förrförra året åkte jag till Afrika med J och firade med hans familj. En underbar resa, men någonstans hade jag en känsla av att jag inte borde åka. Jag hade en känsla av att något skulle hända och att jag inte skulle få fira jul med någon av mina föräldrar igen. Det var en obehaglig känsla som visade sig vara sann. Jag kan inte hjälpa att jag idag ångrar att jag åkte.
Samma tid som nu ungefär förra året började vi dock planera julen ovetandes om sjukdomar och hemskheter. Det bestämdes att jag och J skulle fira tillsammans hemma hos oss för första gången med min bror, pappa och johannes mamma. Jag såg fram emot att pappa skulle komma hem till oss och vi skulle fira tillsammans med våra familjer. Det blev inte så. På julaftonskvällen skickade jag ett sms till pappa där jag skrev att jag saknade honom, men han läste aldrig det. När vi kom till sjukhuset på annandagen då pappa redan var medveslös fanns det ett oläst sms på han mobil. Pappa dog den kvällen. In i det sista hoppades jag att vi skulle få fira jul tillsammans, men han orkade inte.
Nu önskar jag att vi kunde hoppa över hela december och allt vad julstämning heter. Jag vill inte känna lukten av lussebullar och glögg, jag vill inte se julskyltning eller veta av julklappar. Jag vill inte se julgranar, vit snö eller äta julbord. Jag vill inte se ett enda luciatåg, julstjärnor eller höra julsånger på radio. Jag vill aldrig mer fira jul.
Jag vill ha min pappa tillbaka.
Magkänslan
De senaste dagarna har jag försökt få kontakt med min magkänsla. Den som borde infinna sig i det här läget. Det skulle vara så mycket enklare då. Alla säger nämligen att jag ska gå på magkänslan, men jag har ingen. Anledningen att den är så efterlängtad just nu är att jag står inför ett ganska avgörande beslut och jag har två, kanske tre olika vägar att gå. Jag är livrädd för att ta fel väg, men även för att om jag tvekar för länge ska stå utan ett enda alternativ. Jag måste fatta ett snabbt beslut. Helst i morgon och det hänger på en massa andra människor om jag ska kunna göra det eller inte. Även om det förhoppningsvis leder till något bra och är ett hyfsat angenämt problem så känner jag mig aningen pressad. Plötsligt känner jag en en känsla. Magont. Tyvärr är det inte den känslan jag letade efter.
tisdag, oktober 24, 2006
Sven-Erik Magnusson
Jag har alltid tyckt att pappa var lik Sven-Erik Magnusson, men idag när jag kollade Aftonbladet på nätet var det riktigt kusligt. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,915749,00.html
Otroligt lika. Han har likadan näsa, ansiktsform, hårfäste och ögon som pappa hade.
Otroligt lika. Han har likadan näsa, ansiktsform, hårfäste och ögon som pappa hade.
söndag, oktober 22, 2006
Roligt uppdrag
I går gjorde jag något som var riktigt kul. Jag och en av mina kompisar "homestylade" min brors etta på 32 kvadrat. Han ska sälja och har varken lagt ner tid eller hjärta på att inreda sitt hem. Alla som kollat på lägenheter vet ju att det första intrycket är superviktigt även om det känns lite fuskigt. Eftersom inredning är ett av mina största intressen så var det med stor entusiasm jag tog mig ann uppdraget.
Vi hade en hyfsat liten budget så det gällde att handla smart och verkligen ta till vara på de möjligheter som redan fanns i lägenheten. Badrummet har en grön färg och har inte renoverats sen -59 så det var bara att göra det bästa av den inte så snygga gröna färgen. Vi köpte handukar som gick i vitt, brunt och som också plockade den gröna fägen på kaklet. Vi köpte också en tvålpump i grönt, ett nytt vitt duschdraperi och en brun badrumsmatta. På hyllan ovanför handfatet placerade vi små värmeljushållare i olika gröna nyanser. I hallen som är lila satte vi upp en hylla i mörkt trä och ska placera en vas med färska blommor till visningen.
I rummet stod en mörkgrön soffa, ett litet "Lack"-bord i björk från IKEA, ett fint slagbord i trä och två mörka mörka "Gilbert"-stolar från Ikea. Rummet inhöll också en bokhylla i samma mörka trä som stolarna. Vi köpte två bruna och en vit blomkruka till fönstret som vi ska köpa gröna växter till, hängde upp två mörkbruna gardinvepor i fönstret och på bordet la vi en medaljongmönstrad löpare i två olika bruna nyanser. Till soffan köpte vi mönstrade kuddar som lyfte upp det gröna från soffan. Bordet ska vi ta bort och ta dit ett bord som mamma har hemma istället som passar bättre med de övrika träslagen i lägenheten. Bokhyllan plockade vi ur och placerade några få böcker, några små ljus och jag ska ta med mig några fina detaljer hemifrån som kommer göra susen.
Min bror målade under tiden om sin loftsäng i furu till vitt och hade dagen innan lämnat i luckorna i köket och lagt nytt golv. Köket kommer bli jättefint med krukväxter i de nya krukorna vi köpte till fönstret i köket och lite färska kryddor.
Jag vill jobba med sånt här, det är så himla kul!
Ska lägga ut en bild på resultatet sen när vi är helt klara!
Vi hade en hyfsat liten budget så det gällde att handla smart och verkligen ta till vara på de möjligheter som redan fanns i lägenheten. Badrummet har en grön färg och har inte renoverats sen -59 så det var bara att göra det bästa av den inte så snygga gröna färgen. Vi köpte handukar som gick i vitt, brunt och som också plockade den gröna fägen på kaklet. Vi köpte också en tvålpump i grönt, ett nytt vitt duschdraperi och en brun badrumsmatta. På hyllan ovanför handfatet placerade vi små värmeljushållare i olika gröna nyanser. I hallen som är lila satte vi upp en hylla i mörkt trä och ska placera en vas med färska blommor till visningen.
I rummet stod en mörkgrön soffa, ett litet "Lack"-bord i björk från IKEA, ett fint slagbord i trä och två mörka mörka "Gilbert"-stolar från Ikea. Rummet inhöll också en bokhylla i samma mörka trä som stolarna. Vi köpte två bruna och en vit blomkruka till fönstret som vi ska köpa gröna växter till, hängde upp två mörkbruna gardinvepor i fönstret och på bordet la vi en medaljongmönstrad löpare i två olika bruna nyanser. Till soffan köpte vi mönstrade kuddar som lyfte upp det gröna från soffan. Bordet ska vi ta bort och ta dit ett bord som mamma har hemma istället som passar bättre med de övrika träslagen i lägenheten. Bokhyllan plockade vi ur och placerade några få böcker, några små ljus och jag ska ta med mig några fina detaljer hemifrån som kommer göra susen.
Min bror målade under tiden om sin loftsäng i furu till vitt och hade dagen innan lämnat i luckorna i köket och lagt nytt golv. Köket kommer bli jättefint med krukväxter i de nya krukorna vi köpte till fönstret i köket och lite färska kryddor.
Jag vill jobba med sånt här, det är så himla kul!
Ska lägga ut en bild på resultatet sen när vi är helt klara!
tisdag, oktober 17, 2006
Reflektion
Jag kan inte tycka att regeringens budgetförslag är bra trots att jag hör till den kategorin som gynnas av förslaget. De som redan har det bra får det bättre och de som har det dåligt får det sämre.
Visst är det bra att de försöker göra något åt arbetslösheten som är alldeles för hög och det finns en massa människor som utnyttjar systemen och bidragen. Men de glömde nåt, eller snarare sket i det. Nämligen de personer som skulle ge vad som helst för att få jobba men som tex är invandrare eller för gamla för att få ett jobb. Kanske låter osannolikt för en del. Regeringen har ju lovat sänkt arbetsgivaravgift om man anställer en långtidsarbetslös eller sjukskriven. My as!
Är man närmare 50 och får sparken är det snudd på omöjligt att få ett nytt jobb. Jag har många exempel på det. Det kommer inga sänkta arbetsgivaravgifter i världen ändra på. Det är jag hyfsat säker på. Dessa människor har många gånger 15 år kvar till pension och har jobbat hårt hela sina liv. Många av dessa, naturligtvis inte alla, skulle ge vad som helst för ett jobb men ratas till förmån för yngre människor när de söker nya jobb. Har ett ganska bra exempel på en välutbildad person runt 50 som blev nekad jobb pga av sin ålder. När personen till sist sökte städjobb blev personen kallad överkvalificerad. Ganska hopplöst, men så ser verkligheten ut för många.
Vad ska de göra och hur ska de försöja sig med det nya budgetförslaget? Det är så lätt att tänka på sig själv så länge man har det bra och så länge ens nära och kära har det bra. Arbetslöshet kan faktiskt drabba alla. Men tycker man fortfarande att den bästa lösningen är att sänka bidrag för arbetslösa om ens mamma eller pappa skulle bli arbetslös, eller om man själv skulle bli det? Det finns faktiskt en stor grupp människor som vill jobba men som inte får chansen. Självklart ska man premiera arbete framför bidrag, men jag tycker att det är läskigt med ett samhälle som lämnar vissa grupper utanför. Jag är inte för den typen av samhälle även om jag själv får mer pengar i plånboken till följd av det här förslaget.
Visst är det bra att de försöker göra något åt arbetslösheten som är alldeles för hög och det finns en massa människor som utnyttjar systemen och bidragen. Men de glömde nåt, eller snarare sket i det. Nämligen de personer som skulle ge vad som helst för att få jobba men som tex är invandrare eller för gamla för att få ett jobb. Kanske låter osannolikt för en del. Regeringen har ju lovat sänkt arbetsgivaravgift om man anställer en långtidsarbetslös eller sjukskriven. My as!
Är man närmare 50 och får sparken är det snudd på omöjligt att få ett nytt jobb. Jag har många exempel på det. Det kommer inga sänkta arbetsgivaravgifter i världen ändra på. Det är jag hyfsat säker på. Dessa människor har många gånger 15 år kvar till pension och har jobbat hårt hela sina liv. Många av dessa, naturligtvis inte alla, skulle ge vad som helst för ett jobb men ratas till förmån för yngre människor när de söker nya jobb. Har ett ganska bra exempel på en välutbildad person runt 50 som blev nekad jobb pga av sin ålder. När personen till sist sökte städjobb blev personen kallad överkvalificerad. Ganska hopplöst, men så ser verkligheten ut för många.
Vad ska de göra och hur ska de försöja sig med det nya budgetförslaget? Det är så lätt att tänka på sig själv så länge man har det bra och så länge ens nära och kära har det bra. Arbetslöshet kan faktiskt drabba alla. Men tycker man fortfarande att den bästa lösningen är att sänka bidrag för arbetslösa om ens mamma eller pappa skulle bli arbetslös, eller om man själv skulle bli det? Det finns faktiskt en stor grupp människor som vill jobba men som inte får chansen. Självklart ska man premiera arbete framför bidrag, men jag tycker att det är läskigt med ett samhälle som lämnar vissa grupper utanför. Jag är inte för den typen av samhälle även om jag själv får mer pengar i plånboken till följd av det här förslaget.
måndag, oktober 16, 2006
Ilsken
Vet inte var all min ilska kommer från. Jag har alltid varit ganska arg. Eller i allafall till och från. Jag reagerar ofta med ilska när jag blir orättvist behandlad eller när saker inte blir om jag har tänkt mig.
Det finns en massa människor som jag går runt och är arg på för olika saker. Det är ganska jobbigt. Skulle vilja att jag kunde låta saker rinna av mig, för att vara arg kräver rätt mycket energi.
I bland är det bra att bli arg istället för ledsen men ibland är det bara destruktivt. Jag har väldigt svårt att dölja vad jag känner. Man kan kan se direkt vilket humör jag är på. Humörsmänniska? Ja, det är väl det jag är.
Det finns en massa människor som jag går runt och är arg på för olika saker. Det är ganska jobbigt. Skulle vilja att jag kunde låta saker rinna av mig, för att vara arg kräver rätt mycket energi.
I bland är det bra att bli arg istället för ledsen men ibland är det bara destruktivt. Jag har väldigt svårt att dölja vad jag känner. Man kan kan se direkt vilket humör jag är på. Humörsmänniska? Ja, det är väl det jag är.
söndag, oktober 15, 2006
Skor
Idag roade jag mig med att räkna mina skor. Jag hade närmare 40 par i lägenheten. Sen har jag ytterligare 15-20 par på vinden. Det är helt galet. Ändå tycker jag inte att jag har några snygga skor och saknar alltid något. På bilden är ett urval av de skor som fanns i skohyllan. Jag använder kanske 5 par av dessa par skor, men kan ändå inte slänga några. Jag är alltid rädd att jag ka ångra mig när jag slänger något.
Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö
Jag tror att det är jätteviktigt att prata om döden. Döden skrämmer de flesta. Jag tycker att det hjälper att prata om det jag är rädd för och jag är verkligen rädd för döden. Kanske inte för döden i sig men för att inte få vara med längre. I går när jag träffade min vän J så pratade vi om döden. Vi var båda rädda för döden, men på två helt olika sätt. Min rädsla var rent egoistiskt grundad. Jag vill inte dö och missa något. Den största sorgen för mig om jag skulle få en dödsdom skulle vara tanken och vetskapen om allt jag aldrig skulle få vara med om. Att världen skulle fortsätta snurra utan mig.
J's rädsla var något helt annat. Hon tänkte ur sin lilla sons perspektiv. Att han inte skulle få ha en mamma och att hon inte skulle kunna hjälpa honom till att få ett bra liv. Sorgen skulle egentligen inte vara hennes utan hennes sons. Hennes ur det perspektiv att hon inte skulle få se honom växa upp, men inte alls egostiskt på det sättet som jag såg det.
Jag har aldrig tänkt så förut, men det måste verkligen vara helt annorlunda när man får barn. Jag tänkte mycket på det som J sa i skogen idag. Tänkte på pappa och hur han sa att han var mest ledsen för vår skull. Trodde att det bara var något han sa, men efter vårt samtal i går så inser jag att det nog faktiskt var så. Hans största rädsla och sorg var hur vi skulle ha det och hur vi skulle må när han väl var borta. Tror att han kände en trygghet i att lämna oss med tanken på att vi hittils klarat oss väldigt bra. Pappa visste att jag hade en kille som verkligen skulle ta hand om mig och att både jag och min bror hade lägenheter, bra jobb och en mamma som älskar oss.
Jag minns att han sa när jag höll på och byta jobb och flytta i samband med att pappa blev sjuk att det blev för mycket förändringar. Det gjorde honom stressad. Han ville nog veta var han lämnade oss.
Mitt och J's samtal fick mig att känna ännu mer att jag vill göra pappa stolt. Jag ska fortsätta kämpa för att vara lycklig under mitt liv. Han hade velat det.
J's rädsla var något helt annat. Hon tänkte ur sin lilla sons perspektiv. Att han inte skulle få ha en mamma och att hon inte skulle kunna hjälpa honom till att få ett bra liv. Sorgen skulle egentligen inte vara hennes utan hennes sons. Hennes ur det perspektiv att hon inte skulle få se honom växa upp, men inte alls egostiskt på det sättet som jag såg det.
Jag har aldrig tänkt så förut, men det måste verkligen vara helt annorlunda när man får barn. Jag tänkte mycket på det som J sa i skogen idag. Tänkte på pappa och hur han sa att han var mest ledsen för vår skull. Trodde att det bara var något han sa, men efter vårt samtal i går så inser jag att det nog faktiskt var så. Hans största rädsla och sorg var hur vi skulle ha det och hur vi skulle må när han väl var borta. Tror att han kände en trygghet i att lämna oss med tanken på att vi hittils klarat oss väldigt bra. Pappa visste att jag hade en kille som verkligen skulle ta hand om mig och att både jag och min bror hade lägenheter, bra jobb och en mamma som älskar oss.
Jag minns att han sa när jag höll på och byta jobb och flytta i samband med att pappa blev sjuk att det blev för mycket förändringar. Det gjorde honom stressad. Han ville nog veta var han lämnade oss.
Mitt och J's samtal fick mig att känna ännu mer att jag vill göra pappa stolt. Jag ska fortsätta kämpa för att vara lycklig under mitt liv. Han hade velat det.
Mysig söndag också
När jag vaknade i morse önskade jag att vi inte hade bestämt att vi skulle plocka svamp med våra mammor. Jag var så trött och hade behövt sova flera timmar till. Tröttheten gick dock över lite när jag väl kommit upp hur sängen. Det blev en jättemysig dag i skogen trots att tårarna trillade lite när vi kom till skogen där jag sist var med pappa för 2 höstar sedan. Det kändes så sorgligt . När vi fäl kom hem med en papperskasse full med trattkantareller var jag sådär skönt trött som man blir efter en dag med mycket frisk luft. Det var precis vad jag behövde idag.
Skön lördag
På lördag morgonen vaknade jag upp och var helt slut. Den här veckan har varit jobbig så kroppen och hjärnan behövde vila.
Det kunde inte varit mer lägligt att jag och en av mina bästa vänner bokat en varsin lyxbehandling på Sturebadet. Vi hade båda presentkort som behövde utnyttjas och vad kunde vara trevligare än att göra det tillsammans. Först fick vi fotbad, ansiktmassage och handmassage. Efter det hade vi bokat kurbad och ansiktsbeandling. Det var helt fantastiskt skönt. Tänk om man hade ett sånt där kurbads-badkar hemma! Sen gjorde vi oss ordning tillsammans och tog bussen till Söder.Vi var vid de laget så hungriga att vi hade kunnat äta i princip vad som helst, men i hamnade på en mysig grekisk restuarang. Efter förätt, varmrätt och en flaska vin var vi så mätta så vi knappt kunde stå så då gick vi vidare till Vampyre launch och tog en drink. När klockan va 22.00 var vi båda supertötta och bestämde oss för att åka hem. Händer inte ofta att man är trött så tidigt när man är ute, men båda två hade vi haft en hektisk vecka och sen hade vi ju haft en lång dag tillsammans så det var alldeles lagom.
Tack för en jättemysig lördag J! Det är skönt att umgås och prata med dig. Vi måste bli bättre på att ses oftare.
Det kunde inte varit mer lägligt att jag och en av mina bästa vänner bokat en varsin lyxbehandling på Sturebadet. Vi hade båda presentkort som behövde utnyttjas och vad kunde vara trevligare än att göra det tillsammans. Först fick vi fotbad, ansiktmassage och handmassage. Efter det hade vi bokat kurbad och ansiktsbeandling. Det var helt fantastiskt skönt. Tänk om man hade ett sånt där kurbads-badkar hemma! Sen gjorde vi oss ordning tillsammans och tog bussen till Söder.Vi var vid de laget så hungriga att vi hade kunnat äta i princip vad som helst, men i hamnade på en mysig grekisk restuarang. Efter förätt, varmrätt och en flaska vin var vi så mätta så vi knappt kunde stå så då gick vi vidare till Vampyre launch och tog en drink. När klockan va 22.00 var vi båda supertötta och bestämde oss för att åka hem. Händer inte ofta att man är trött så tidigt när man är ute, men båda två hade vi haft en hektisk vecka och sen hade vi ju haft en lång dag tillsammans så det var alldeles lagom.
Tack för en jättemysig lördag J! Det är skönt att umgås och prata med dig. Vi måste bli bättre på att ses oftare.
fredag, oktober 13, 2006
positiv
Har fått lite energi. Många påpekar att jag låter så ledsen på bloggen och oroar sig för det. Jag är ju det ganska ofta, men inte alltid. Jag skriver däremot främst när jag har något vettigt och konkret att skriva om och det blir mest när jag är nere. Men jag vill bara hälsa till er som kanske oroar er för mig, att jag klarar mig. I bland är det tufft som sjutton, men det positiva i livet är större än de negativa. Jag har ju jättemycket att vara lycklig för!!
onsdag, oktober 11, 2006
Glada människa
Människor kan fan vara FÖR glada. Missförstå mig inte nu, för jag gillar glada människor. Med finns människor som är så glada så att de liksom blir onaturliga. De liksom kvittar hela tiden, pratar och nynnar högt så att alla ska höra hur glada de är, och tycker att ALLT är fantastiskt!
Just nu har jag lust att slå just en sån människa med något hårt i huvudet!
Just nu har jag lust att slå just en sån människa med något hårt i huvudet!
tisdag, oktober 10, 2006
listar igen..
Provar en annan favorit också...
The band: Elin Sigvardsson
Are you male or female? A person called she
Describe yourself: Porcelain
How do some people feel about you? Boredom
How do you feel about yourself? Dear I
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Cruice and crash
Describe where you want to be: gone, gone, gone
Describe what you want to be: Like a charm
Describe what you want: Windows and doors
Describe how you live: Treading water
Describe how you love: For years, for you
Share a few words of wisdom: You get what you earn
The band: Elin Sigvardsson
Are you male or female? A person called she
Describe yourself: Porcelain
How do some people feel about you? Boredom
How do you feel about yourself? Dear I
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Cruice and crash
Describe where you want to be: gone, gone, gone
Describe what you want to be: Like a charm
Describe what you want: Windows and doors
Describe how you live: Treading water
Describe how you love: For years, for you
Share a few words of wisdom: You get what you earn
Lista....
Jag kan inte låta bli att lista jag heller. Blev inspirerad av Miafia och Johan som gjort det så himla bra. Jag kör också på Winnerbäck, men är i ett lite annat mood än min bror så vi har ändå inte samma svar....
The band: Lars Winnerbäck
Are you male or female? Fröken svår
Describe yourself: Låg (just nu)
How do some people feel about you? En av alla dom
How do you feel about yourself? Varning för ras
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Idiot
Describe where you want to be: Över gränsen
Describe what you want to be: Nästan perfekt
Describe what you want: Nånting större
Describe how you live: Gråa dagar
Describe how you love: Måste vara två
Share a few words of wisdom: Tanken som räknas (ja lite klyschigt...Johan hade tagit den bästa)
Lite dyster, jag vet. Men så här är tillståndet just nu. Nästa gång ska jag ta Lasse Berghagen.
The band: Lars Winnerbäck
Are you male or female? Fröken svår
Describe yourself: Låg (just nu)
How do some people feel about you? En av alla dom
How do you feel about yourself? Varning för ras
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Idiot
Describe where you want to be: Över gränsen
Describe what you want to be: Nästan perfekt
Describe what you want: Nånting större
Describe how you live: Gråa dagar
Describe how you love: Måste vara två
Share a few words of wisdom: Tanken som räknas (ja lite klyschigt...Johan hade tagit den bästa)
Lite dyster, jag vet. Men så här är tillståndet just nu. Nästa gång ska jag ta Lasse Berghagen.
torsdag, oktober 05, 2006
Glaskulor
Det är nånting ångestladdat över glaskulor. Klarar inte av dem. Det kan vara färgade glaskulor eller genomskinliga. Det spelar ingen roll. Klarblåa väggar ger mig också en olustkänsla. Varför det?
Taxiresa 2
Jag vaknar när piloten meddelar att de förbereder inflygning mot Arlanda och att det är dags att spänna fast säkerhetsbältet. Jag huttrar och konstaterar att jag är dödstrött. Klockan är närmare 22 och jag inser att det kommer dröja ytterligare 45 minuter innan jag är hemma. Jag skyndar mig av för att hitta en toalett. Jag var kissnödig redan när jag lämnade kontoret i London kl. 15.00 och nu timmar senare har jag fortfarnde inte varit på toaletten. Jag tänker på min mamma som inte kan hålla sig 5 minuter ens. Sätter på mobilen för att se om jag fått svar på något av de sms jag skickade innan jag gick på planet. Inte ett enda. Får en klump i halsen. Passerar tullen och utgången och funderar på hur jag ska ta mig hem. Jag borde kasnke ta Arlanda Express eller flygbussen med tanken på att klockan inte är jättemycket. Jag bestämmer mig för att jag tillbringar tillräckligt mycket tid på att förflytta mig under dagen och tar en taxi. I baksätet på taxi sköljer tröttheten och en känsla ensamhet och uppgivenhet över mig. Kollar återigen på mobilen. Fortfarande inga svar från henne. Ja, inte någon av dem förresten. Känner att det svider i ögonen och dunkar i tinningarna av trötthet. Tårarna börjar rinna. Ska det vara så här? Ser att taxichauffören sneglar på mig i bakspegeln. Han undrar nog varför jag snörvlar. Han säger ingenting, men höjer musiken. Kanske vill han pigga upp mig, eller så tycker han att snörvlandet stör. Funderar på varför jag är så ledsen och kommer fram till att det är allt. Jag känner mig liten som ett barn.Missförstådd och ensam. Passerar Glädjens trafikplats någonstans i närheten av Upplandsväsby. Vilket namn på ett fruktansvärt deprimerande ställe. Vem kom på det? Trafikljusen blir som långa gula streck genom tårarna. Jag blinkar och bilden blir tydligare igen. Olikfärgade trafiklyktor svishar förbi. Jag blir deprimerad av gatljus. Undrar hur det kommer sig? Vi svänger in på min gata och jag betalar och kliver ur. Taxichauffören tittar medlidsamt på mig när han lämnar mitt kvitto. Jag blir tacksam för denna tysta omtanke.
taxiresa 1
Klockan är 05.15 när jag kliver ut genom porten. Den kvinnliga taxichauffören öppnar dörren till bilen och hojtar - Har du inga väskor? - Nej, jag reser bara över dagen, svarar jag. Jag sätter mig till rätta i baksätet, sluter ögonen och lutar huvudet bakåt. Det borde ta en halvtimme minst till Arlanda. Då börjar det. - Jorå, så att bromsarna krånglar ju lite på kärran. Jag sa till chefen att jag måste byta bil. Men när jag kom till garaget så hade han fortfarande inte hört av sig och sagt vilken bil jag skulle ta så jg tog den här ändå. Jag tar ingenting om jag inte fått lov först. Skulle du gjort det? - Nä, nä det är klart, mumlar jag halvsovande. Innan vi ens kommit ur Kungsholmen har hon berättat vad hon tycker om biltullarna (inte bra såklart), att hennes son varit akut hos tandläkaren och att hon var med, pratat om att regeringen lovat att sänka priset hos tandläkaren, skämtat om att alla vägarbeten i stan är rena rama nykterhetstesterna och skrattat åt sig själv. Jag försöker vara lite tillmötesgående och skratta lite när jag inser att det är på sin plats och säger nåt om - Ja det är verkligen en labyrint....
Väl ute på motorvägen mot Arlanda sitter vi faktiskt tysta en lång stund. Jag njuter av tystnaden och känner hur trött jag är. Då säger hon, antagligen dessperat över att det varit tyst så länge - SNART ÄR DET JUL!, jättehögt. Det var typ absolut det sista jag ville höra eftersom jag har en stor ångest över att julen snart är här och att tiden går så fort. Sen kommer hon osökt in på folk som betalar med kreditkort, och konstaterar att det tycker hon är dumt.
Sen frågaron hon om jag läst tidningen. - nja, jo det har jag ju, vad tänkte du på? frågar jag. - Jo den här mobilen som skriker på hjälp, har du hört om den? - Nää, mumlar jag. - För 140 krornor månaden får man en tjänst som gör att om mobilen blir stulen så skriker den HJÄÄÄÄLP, HJÄÄÄÄLP! Om man är på krogen tex och man har telefonen på bordet och någon kommer och tar den så skriker den. Det kan ju bli jättejobbigt för tjuven!. - Ok, men hur vet mobilen att det är tjuv som tagit den och att det inte är ägaren som plockar upp den från bordet, frågar jag". - Mäh, den skriker ju HJÄLP ju. Och dessutom tycker jag att det är dumt att ha mobilen på bordet. Man borde ha den i ett hölster eller i bältet...... Jag tystnar och funderar på om jag ska säga nåt typ "Men det är ju jättefult!", men jag gör inte det. Hon tycker tydligen att det är en bra lösning. Jag föreslår istället att man ska lägga de pengarna på en försäkring så att man får en ny telefon. Väl framme betalar jag, önskar henne en trevli dag och tar ett djupt andetag när dörren går igen bakom mig. Jag ska aldrig mer plåga taxichaufförerna på väg hem från krogen. Det här var antagligen mitt straff.
Väl ute på motorvägen mot Arlanda sitter vi faktiskt tysta en lång stund. Jag njuter av tystnaden och känner hur trött jag är. Då säger hon, antagligen dessperat över att det varit tyst så länge - SNART ÄR DET JUL!, jättehögt. Det var typ absolut det sista jag ville höra eftersom jag har en stor ångest över att julen snart är här och att tiden går så fort. Sen kommer hon osökt in på folk som betalar med kreditkort, och konstaterar att det tycker hon är dumt.
Sen frågaron hon om jag läst tidningen. - nja, jo det har jag ju, vad tänkte du på? frågar jag. - Jo den här mobilen som skriker på hjälp, har du hört om den? - Nää, mumlar jag. - För 140 krornor månaden får man en tjänst som gör att om mobilen blir stulen så skriker den HJÄÄÄÄLP, HJÄÄÄÄLP! Om man är på krogen tex och man har telefonen på bordet och någon kommer och tar den så skriker den. Det kan ju bli jättejobbigt för tjuven!. - Ok, men hur vet mobilen att det är tjuv som tagit den och att det inte är ägaren som plockar upp den från bordet, frågar jag". - Mäh, den skriker ju HJÄLP ju. Och dessutom tycker jag att det är dumt att ha mobilen på bordet. Man borde ha den i ett hölster eller i bältet...... Jag tystnar och funderar på om jag ska säga nåt typ "Men det är ju jättefult!", men jag gör inte det. Hon tycker tydligen att det är en bra lösning. Jag föreslår istället att man ska lägga de pengarna på en försäkring så att man får en ny telefon. Väl framme betalar jag, önskar henne en trevli dag och tar ett djupt andetag när dörren går igen bakom mig. Jag ska aldrig mer plåga taxichaufförerna på väg hem från krogen. Det här var antagligen mitt straff.
måndag, oktober 02, 2006
Medaljong
Jag fick en medaljong av J när vi gifte oss. I den finns jag ett foto på pappa. Det hugger till varje gång jag öppnar den. Nu bär jag pappa allra närmast mitt hjärta.
Höst
Det är helt ofattbart att det snart gått ett år sedan pappa fick besked om att han skulle dö. Jag har fortfarande inte tagit in att han är borta. Jag drömmer om honom ofta och tänker på honom varje dag. Mardrömamrna fortsätter jaga mig natt efter natt. Försöker greppa att vi aldrig kommer att ses igen. Det går inte. Jag mår inte bra. Inte alls. Jag är ganska duktig på att hålla upp en fasad och stundvis också på att förtränga. Allt oftare bryter jag i hop och bara gråter. Hösten påminner mig mycket om den chock jag fick förra året då vi plötsligt ställdes inför att pappa skulle dö. Han försvann så snabbt. Jag hann inte fatta. Jag har fortfarande inte fattat. Jag har inte tagit mig tid att sörja ordentligt. Jag sörjer varje dag, men pressar också mig själv väldigt hårt hela tiden. Därför gör jag bara allt halvdant. Jobb, relationer, fritid. Jag har inte energin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
