onsdag, oktober 11, 2006

Gripande historia...

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=230715

5 kommentarer:

Johan sa...

Kan inte sluta gråta...

Anonym sa...

Vilken kille ! *gråter* känner med dom!

Anonym sa...

Hei Pia ! Har du lest denna boken! den är tung och man lever sig inn i boken , du vill säkkert känna igjen dig också!
Jeg sträck leste den på en söndag etm kunde inte släppa den! Men det är en jobbig bok, men ifall du vill läsa den

kram Monica
Den heter
Hej då, allihopa



Författare: Conny Palmkvist




Det är en ömsint och kärleksfull och bottenlöst förtvivlad skildring som är värd alla läsare den kan få." Svenska Dagbladet

"Jag kanske har lite cancer", säger Connys mamma i telefonen.

Men det är inte lite cancer. Plötsligt har den tagit över hela hennes kropp, gjort henne sjuk och trött och förfärligt mager. Ändå skickas hon gång på gång hem från akuten med starka mediciner.

Conny står maktlös och ser på hur hans mamma slutar äta och dricka och försvinner allt längre bort. En het sommar följer vi honom på resa genom Skåne, på väg mot det som bara inte får hända en son: Att mamma dör i cancer innan hon fyllt sextio år.

Med sig på vägen har han två vapendragare: Tom Waits och Jonatan Lejonhjärta. Hos dem finner han tröst när smärtan och ensamheten blir för stor för en trettioårig man som egentligen bara är en liten lort.

"Det är oavbrutet engagerande, skrivet på ett ledigt språk och med en mycket närvarande uppriktighet om den gradvisa förlusten då en älskad anhörig glider allt djupare in i cancerns smärtfyllda rike." Helsingborgs Dagblad

"Han är brutalt uppriktig, både kring sina egna tillkortakommanden och sin stora kärlek till sin mamma." Damernas Värld

Conny Palmkvist är född 1973. Dokumentärromanen Hej då, allihopa är hans debut.

annaochheidi sa...

Fy fan... stackars lilla pojk, tårarna forsar... Hur kan en så liten kille få obotlig tjocktarmscancer, ofattbart.

Har också läst Conny Palmkvists bok, den bästa boken som jag läst om att förlora en anhörig. Rekommenderar definitivt.

kram Anna

Pia sa...

Jag har också läst den. läste den innan pappa dog men när han var sjuk. Fann någon sorts tröst i den mitt allt elände.