Julhelvete

Känner mig helt panikslagen över att julen närmar sig. Har alltid känt mig väldigt kluven inför julen. Jag har älskat stämningen och värmen med julen, men den har också inneburit en massa jobbigt. Som att mamma och pappa var skilda och man inte ville lämna någon ensam. Att man under många år inte visste om pappa skulle hålla sig nykter eller inte. Ja en massa jobbiga moment helt enkelt.
Förrförra året åkte jag till Afrika med J och firade med hans familj. En underbar resa, men någonstans hade jag en känsla av att jag inte borde åka. Jag hade en känsla av att något skulle hända och att jag inte skulle få fira jul med någon av mina föräldrar igen. Det var en obehaglig känsla som visade sig vara sann. Jag kan inte hjälpa att jag idag ångrar att jag åkte.

Samma tid som nu ungefär förra året började vi dock planera julen ovetandes om sjukdomar och hemskheter. Det bestämdes att jag och J skulle fira tillsammans hemma hos oss för första gången med min bror, pappa och johannes mamma. Jag såg fram emot att pappa skulle komma hem till oss och vi skulle fira tillsammans med våra familjer. Det blev inte så. På julaftonskvällen skickade jag ett sms till pappa där jag skrev att jag saknade honom, men han läste aldrig det. När vi kom till sjukhuset på annandagen då pappa redan var medveslös fanns det ett oläst sms på han mobil. Pappa dog den kvällen. In i det sista hoppades jag att vi skulle få fira jul tillsammans, men han orkade inte.

Nu önskar jag att vi kunde hoppa över hela december och allt vad julstämning heter. Jag vill inte känna lukten av lussebullar och glögg, jag vill inte se julskyltning eller veta av julklappar. Jag vill inte se julgranar, vit snö eller äta julbord. Jag vill inte se ett enda luciatåg, julstjärnor eller höra julsånger på radio. Jag vill aldrig mer fira jul.

Jag vill ha min pappa tillbaka.