Fundering

Undrar när man varit mest nära att dö? Det måste ju funnits tillfällen då man undvikit en olycka genom att ta en väg istället för en annan och helt enkelt varit på rätt plats vid rätt tillfälle. Tänk om man gått förbi någon som haft en kniv i fickan och tänkt att att "henne kanske man skulle döda" när man passerat. Eller som i dag höll jag på att krocka när jag satt i bilen med min kollega L på väg från Kista Centrum tex. Jag ahde troligtvis inte dött ändå, men om L svängt ut en sekund senare hade det smällt.
Ja...så där kan man fundera när man inte har nåt bättre för sig.

Arg

Jag känner ilska. Ilska över att en fjärdedel av min familj är borta och aldrig mer kommer tillbaka, över att bli missförstådd, över överlägsenhet, över att behöva vara vuxen och ta ansvar, över att saker sällan blir som man tänkt sig. All ilska tar av min energi. I bland kommer den ut fel, men oftast inte alls. Det gör att den växer sig större och större. Det som gör det svårt är att ilskan inte alltid är rationell. Den blir svår att förklara, men bubblar upp och i bland bubblar den över. Vet inte hur jag ska kunna kanalisera ilskan för att det ska bli konstruktivt. Vet bara att jag måste försöka bena ut exakt vad det är som gör mig så arg och varför.

Magkatarr

Misstänker magkatarr... På ytan glad och hyfsat samlad, men inuti frustrerad, arg, stressad och orolig. Suget i magen är säkert kopplat till det.

Tärna - igen

Jag har så otroligt fina vänner. Jag är överlycklig av att två av dem valt mig som tärna på sina bröllop! Jag har ju tidigare skrivit att jag var så glad för att jag ska få vara tärna när L gifter sig med P.

Men inte nog med det.....

Häromdagen fick jag frågan om jag ville vara tärna när min vän J ska gifta sig med R i Mars.Vi har varit vänner sedan högstadiet och är fortfarande väldigt väldigt nära och hon var också tärna på mitt bröllop. Är stolt över detta hedersuppdrag och kommer göra allt för vara ett lika bra stöd för henne som hon var för mig.

Älskar er mina vänner. Ni kommer båda vara fantastiskt vackra brudar!

Dilemma

Ska inte kalla det ett problem, men ett dilemma är det. Dock ett dilemma som jag själv satt mig i alldeles frivilligt. Jag vet att jag återkommer till mina jobbrelaterade problem om och om igen. Men nu har jjag som sagt ett dilemma snarare än ett problem som jag står inför. Ett jobbrelaterat och egentligen ganska angenämt dilemma. Vi får se vad det landar i men en förväntan i min mage säger att jag ska lyssna på magen. Hjärnan ska få göra sitt i helgen, men av erfarenhet vet jag att magen och hjärtat brukar besegra hjärnan.

Konsten att oinsperera

En hel dag i vacker miljö hade sina förutsättningar. Men det sket sig.
Det var ett välbehövligt planeringsmöte där vi skulle åka i väg för att inte bli störda och kunna planera och fokusera för att jobba bättre tillsammans som ett team.
Trist då när man känner sig ännu mer oinspererad när man går därifrån och att irritationen över att ett telefonsamtal på en timme gjorde anspråk på vår dyrbara tid ligger som en tung blöt filt över arbetsglädjen och motivationen.

Helgen

Helgen började dåligt med en urusel fredagkväll, blev till en skön lördag, en mycket dålig lördagskväll som blev en sämre söndagmorgon, en bra söndagsdag och avslutades med en dålig söndagkväll.

Härligt när man känner att man samlat energi under helgen för att orka med en vecka på jobbet.

Rastlös

Jag är så fruktansvärt rastlöst. Kan inte känna mig rofylld utan vill alltid vidare.
Det gäller egentligen allt utom förhållanden - och tur är väl det.
Önskar tex att jag kunde hitta ett jobb där jag kunde trivas riktigt bra och där jag ville stanna. hoppas att den dagen kommer så att jag kan känna mig lite lugnar i själen.

Att slösa en dag

Vaknade med grym huvudvärk så jag stannade hemma från jobbet idag.
Har suttit med datorn i soffan hela dagen. Snacka om att slösa bort en dag av sitt liv. Å andra sidan behövde jag det för huvudvärken är borta och så också lite av depressionen. Solen skiner ovanför taken, men jag struntar i det i dag. Tänker stanna i soffan tills det är sängdags.

Har dock ringt 3 viktiga samtal idag, skickat ett viktig mail och börjat på en jobbig men viktig uppgift, så helt bortslösad var inte dagen trots allt.

Deppdag

Vaknade i morse och kände mig riktigt deppig. Jag var bakis och kände mig sunkig.
Någonslags tomhetskänsla spred sig i kroppen och jag kände verkligen inget behov av att gå ur sängen.
Nu är klockan 12:45 och jag har inte gått upp än. Har ingen lust idag.

Senare

Jag har en tendens att bara se framåt och inte leva i nuet.
Jag vet att jag skrivit det tidigare, men tanken slår mig ofta. Jag tänker att när vi flyttat blir allting bra, om jag får mer lön känns allt säkert bättre, eller snart är det sommar och då blir allt mycket lättare. Alla dom där sakerna bidrar till glädje (och många många fler saker naturligtvis), men raslösheten följer med mig hela tiden. Genom sommar som vinter, oavsett var jag bor eller hur mycket jag än kan köpa för mina pengar.