Arg

Jag känner ilska. Ilska över att en fjärdedel av min familj är borta och aldrig mer kommer tillbaka, över att bli missförstådd, över överlägsenhet, över att behöva vara vuxen och ta ansvar, över att saker sällan blir som man tänkt sig. All ilska tar av min energi. I bland kommer den ut fel, men oftast inte alls. Det gör att den växer sig större och större. Det som gör det svårt är att ilskan inte alltid är rationell. Den blir svår att förklara, men bubblar upp och i bland bubblar den över. Vet inte hur jag ska kunna kanalisera ilskan för att det ska bli konstruktivt. Vet bara att jag måste försöka bena ut exakt vad det är som gör mig så arg och varför.