Jag har en tendens att bara se framåt och inte leva i nuet.
Jag vet att jag skrivit det tidigare, men tanken slår mig ofta. Jag tänker att när vi flyttat blir allting bra, om jag får mer lön känns allt säkert bättre, eller snart är det sommar och då blir allt mycket lättare. Alla dom där sakerna bidrar till glädje (och många många fler saker naturligtvis), men raslösheten följer med mig hela tiden. Genom sommar som vinter, oavsett var jag bor eller hur mycket jag än kan köpa för mina pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar