Min pappa

Jag skulle vilja skriva några rader om hur min pappa var. Mina starkaste minnen av pappa någonsin är från de sista åren vi hade då han kom tillbaka in i mitt liv. De är också de åren jag har valt att placera närmast mitt hjärta. Han var i grunden en melankolisk, rastlös, sökare. Han var omtänksam, vidsynt och empatisk. Han var godhjärtad, omåttlig, envis, humoristisk och hade ett sinne för estetik. I bland var han tjurig och barnslig - ofta obstinat. Han var ganska ensam, men blev under de sista åren mer och mer social och uttåtriktad. Han älskade musik, fotboll och skaldjur. Han trodde på rättvisa och jämlikhet och stod alltid på den svagas sida.

Han var underbar vän och pappa. Men framförallt var han min pappa.

Pausbild

Jag har alltid pausmusik eller en pausbild i min hjärna när jag inte sysselsätter den. Jag har alltid haft olika pausbilder i olika situationer. Men numer har jag fått en pausbild på hornhinnan som återkommer i alla tankelösa situationer. Bilden är ett sommarvarmt Strömstad. Bilden kan vara Karlsgatan, Stationen, Torskholmen, backen upp til huset, grusvägen ner till stranden, sjömärket, måsarna på torget, Dynekilen, Krossön, hamnen, torskstället, Bollibompa, infarten vid Oslovägen, fotbollsplanen, Skagerack, Höviken, stranden, vägen till lökholmen, Vita stugan... Ja alla platser som pappa älskade som han aldrig kommer få se igen. Jag fasas över att åka dit i igen samtidigt som jag har en otroligt stark längtan dit. På kristi himmelfärd kommer vi att återvända för att sprida pappas aska i vattnet på den plats som han älskade mest på jorden.

Vuxen

Tanken slår mig, att vad konstigt allt är. Eller snarare, vad kontig jag är. Sitter i telfonkonferens med USA. Har tre på raken. Tankarna fladdrar i väg. Jag är vuxen. Jag har ett riktigt jobb på dagarna, jag har telefonkonferenser, åker på tjänsteresor, sitter i möten och tycker och tänker om viktiga saker och får dessutom hyfsat betalt för det jag gör. Jag är en vuxen människa. Sen på kvällarna när jag kommer hem så gråter jag som ett barn och längtar efter min pappa. Då är jag så liten och förstår inte hur jag ska kunna gå upp när klockan ringer och vara vuxen igen. Men jag gör det. Igen och igen. Varje dag. Det är ett konstigt liv.

Wiehe

Min pappa gillade Mikael Wiehe. Han står för och uttrycker mycket av det som pappa trodde på. Innan pappa dog lovade jag att leva hans drömmar och göra det som han hade velat göra. Att se Mikael Wiehe spela hade han velat. Därför tackade jag tveklöst ja till att följa med min bror och se honom spela på Göta Lejon i går. Måste erkänna att jag själv inte lyssnat så på mycket på honom, men har alltid gillat det jag hört. När jag satt där i salongen så tänkte jag mycket på pappa och tårarna kom när han spelade en låt tillägnad Björn Afzelius. I somras var Mikael Wiehe förband åt Lars Winnerbäck. Vi var där tillsammans, mamma, pappa, jag, J och min bror. Pappa hade varit på dejt innan och därefter varit på Helenes krog och ätit middag med mamma och min bror. Vi möttes upp på Skansen. Pappa var på bra humör och hade sin gröna manchesterkavaj på sig. Han verkade nöjd med livet. Det var en varm Augustikväll och regnet föll, men det gjorde inget. Pappa hade ett paraply som han gömde i en buske på skansen eftersom han inte fick ta med det in på konsertområdet. Han var orolig att det skulle försvinna. Efter konserten gick vi till Dubliner och tog en öl. Tror att cancern redan då hade börjat växa i hans kropp. Nu står paraplyet kvar i pappas hall men pappa är inte där.

Hedra pappas minne

Jag funderar på om den här bloggen ska få en annan vändning. Jag vill hedra pappas minne. På cancerfondens forum för anhöriga hade en tjej lagt ut en länk till en hemsida hon gjort för att hedra hennes pappas minne. Det var fint. Jag skulle vilja göra något liknande fast på mitt sätt. Det var ju egentligen syftet med den här bloggen från början och på sätt och vis är det ju redan en minnesplats för pappa. Kommer därför att skriva om saker som jag kommer i håg av pappa, inte bara som sjuk, i fortsättningen men även fortsätta skriva om saker som berör mig i mitt vardagliga liv. Välkommen att fortsätta läsa om ni vill.

Smalare

I morgon är det slut på tröstätande och lathet. Jag måste ta tag i mitt liv igen. På senaste tiden har jag bara ätit utan att tänka. För mycket och för dåligt. Jag vill inte se ut som jag gör nu. Ska inte vara så svår att åtgärda egentligen. Bättre mat, mindre portioner och mer motion ska nog göra susen.

Söndag

Så var helgen slut igen. Den hinner inte börja förrän den är slut. Den här helgen har varit fullspäckad så jag har inte hunnit varva ner. Att behöva vara i pappas lägenhet varje helg stressar mig. Det är så känslomässigt påfrestande och tar så mycket energi. Fick en stund i vårsolen idag vilket var skönt. Jag behövde det. Det var tre månader på dagen sedan han dog i dag. Orkar inte ens beskriva hur det känns. Går inte att sätta ord på det. Livet kommer helt enkelt aldrig bli detsamma igen.

Hurra!

Jag har sovit hela natten utan en enda mardröm. Jag vet dock varför. Jag drack två öl i går när jag och J var och käkade. Var inte berusad, men var antagligen inte lika spänd som vanligt. Är det vad som behövs så känns det inte särskillt sunt. Vill ju inte behöva dricka alkohol för att kunna somna. Nu är det iallafall helg snart vilket innebär SÖMN!

Sömnlös

Jag är så trött. Så trött, så trött, så trött. Men ändå vill jag inte gå och lägga mig. Drömmarna skrämmer mig. Jag vill inte vakna med bultande hjärta och vara helt blöt av svett en natt till. Det går ut över mitt jobb. Jag måste ju ha energi och vara allert nu. Jag har ju precis börjat. Det går ut över mitt liv.

Ork

Har inte orkat skriva på ett tag nu. Det har varit lite mycket. Både positivt och negativt. Det positiva är mitt nya jobb där jag trivs. Har inte hunnit komma in i gemenskapen och jobbet riktigt ännu. Men det känns som om det kommer bli bra. Det negativa är att jag sover så dåligt. Jag drömmer mardrömmar och hallucinerar nästan varje natt. I bland tror jag att jag håller på att bli knäpp. Det är läskigt. Men antagligen är det kroppen och hjärnan som bearbetar sorg när min kropp är viloläge. Men detta gör att jag blir helt utmattad och att jag är trött hela tiden. Sen känner jag mig sorgesen. Det känns i hela kroppen. På jobbet kan jag tränga bort känslorna men så fort jag går ut genom dörren på jobbet så kommer känslorna tillbaka. Har svårt att glädjas just nu.

Tabell

Det händer i bland att jag vaknar upp och känner mig olycklig. I dag är en sån dag. Det finns ingen särskilld anledning just idag, men jag känner mig bara tom. Låg kvar länge i sängen och funderade. Tänkte att jag skulle göra ett stapeldiagram med saker som oroar mig eller som gör mig ledsen. Varje enskilld sak som påverkar mig negativt skulle ha en egen stapel baserad på en estimerad procentsatts. Då kunde man se hur stora de olika staplarna är i förhållande till varandra och kanske göra en kurva över tid för att se om det finns någon trend i utvecklingen. Kanske är en viss stapel högre på måndagar och en annan under våren osv. Någon stapel kanske till och med skulle försvinna medan nya skulle tillkomma. Allt skulle bli så mycket lättare att förklara då. Och att förstå själv. Då kunde man bara ta fram sitt diagram och visa när folk frågar varför man är ledsen. Man kanske till och med skulle kunna göra en powerpoint och ha en återkommande uppföljning med de som är intresserade. Som ett seminarium. Jag kanske ska be min bror hjälpa mig med detta. Han är duktigt på formler i excel och så.

Är så trött på...

.... folk. Finns ingen aledning för någon enskilld att ta åt sig för jag vet inte själv vem eller konkret vad jag är trött på. Kanske på mig själv främst och då är det lätt att hitta fel hos andra. Men jag känner bara att jag är så trött på människors gnäll över småsaker i allmänhet. Det finns människor omkring mig som har stora problem. Mycket mycket större än mina. Dessa människor gnäller inte. För mig är det inte att gnälla att vara öppen med att de inte mår bra och har det jobbigt. Men sen finns det många människor som faktiskt gnäller. Människor som glömmer att sätta saker i perspektiv till vad någon annan går i genom eller har gått igenom. Människor som glömmer självklara saker som de är väl medvetna om. Alla har sina problem och de kan vara olika stora beroende på vad man har varit med om och så måste det få vara. Men man får inte glömma att titta över kanten på sitt eget staket och ibland tänka sig för vad man beklagar sig över och framförallt vem man beklagar sig för.

Skriva

Har ett sånt behov att skriva. Jag har massor av ord i huvudet som måste ut. Det här forumet räcker inte till. Vet inte var, vad eller hur jag ska skriva. Är så mycket att det inte går att formulera till vettiga meningar. Känns som om mitt huvud ska sprängas. Hur ska jag få ur mig allt jag tänker på?

Tiden som går...

Pappa försvinner längre och längre bort. Varje dag tar mig längre bort i från honom. Men än så länge är bilden av hans ansikte lika klar som alltid och jag hör hans röst och hans skratt lika tydligt som tidigare. Vet inte om hans ansikte någonsin kommer att blekna i mitt minne och jag vet inte om jag någonsin kommer att glömma hans röst. Men dagarna för oss längre och längre i från varandra. Det är overkligt och skrämmande att en människa som varit så nära plötsligt är så långt borta. Samtidigt så är han så nära i mitt hjärta. Det är bara tiden som går som gör att avståndet känns så stort. Och att han inte finns rent kroppsligt. Jag saknar att prata med honom och jag saknar att krama honom. Ju mer tiden går, desto mer finns det som jag skulle vilja säga som aldrig kommer bli sagt. Fäller några tårar av saknad i kväll...

Konsert

Min brorsa sa att Thåström är gud. Håller inte riktigt med eftersom gud inte finns i min värld. Men det finns kungar. Och Thåström är den enda riktiga kungen. Han var grym i kväll. Jag grät under "Om black Jim" eftersom den påminner mig så mycket om pappa. Kändes som om han spelade den för oss och för pappa. Pappa hade älskat att vara där och han hade älskat Thåströms version av "Bara om min älskade väntar" som för övrigt är en av de finaste låtarna jag vet och Thåström gjorde den sjukt bra.

Jag tänkte på dig under varenda låt pappa. Du skulle varit där. Den här konserten var för dig.

Thåström

Kan inte låta bli att skriva lite trots allt. I morrn ska vi på Thåström. Pappa hade verkligen velat se den här konserten. Innan han blev riktigt sjuk pratade han om att Thåström skulle på turne och om hur gärna han hade velat se honom. Som om han redan visste att han inte skulle leva så länge. Därför bestämde vi att pappa inte skulle få biljetten som min bror köpt till honom i julklapp trots att han levde på julafton. Vi visste ju det då och han hade nog bara blivit ledsen för att han inte skulle kunna följa med. Jag ser fram emot konserten men hade verkligen velat att pappa skulle varit där med oss i morgon.

Programledare

Var bara tvungen att kasta mig in på bloggen för att skriva att jag tycker att programledaren i Från Koja till Slott saknar all form av utstrålning. Tycker verkligen att hon är en trist programledare som verkligen inte passar för det programmet. Så där ja, så har man fått vara bitterkärring idag också.

Bra

Allt har gått bra idag. Och jag mår bra. Men jag är trött så jag orkar inte skriva mer idag.

AHHHHH

Jag är verkligen livrädd för att gå till mitt nya jobb i morrn. Måste tjata om det lite mer. Jag har en kompis som jobbar där. Hon ringde just och berättade om Åre-resen som jag inte var med på i helgen. Nu är jag rädd att jag ska känna mig ännu mer ensam för att alla har varit där och lärt känna varandra och haft kul tillsammans. Varför, varför, varför kan jag inte bara vara cool och lugn inför nya saker och ta dem som de kommer? Just nu är jag så uppstressad att jag håller på att gå i taket. Är rädd för att inte räcka till, rädd för att bli utanför, rädd för att inte vara kompetent nog. Rädd helt enkelt. Jag mår illa!!

Elin

Övar på min gitarr igen. Känns bra. Blir glad av att kunna yla och slå på strängarna på min fina gitarr igen. Övar just nu på "when it comes to you" med Elin Sigvardsson. Måste ju lära mig någon av hennes låtar eftersom det var hon som inspirerade mig att börja spela gitarr. Såg henne när hon var förband åt Lars Winnerbäck en gång för några år sedan och köpte hennes skiva. Jag tycker att hon är duktig och gillar hennes låtar. Om jag övar riktigt mycket kanske jag också kan få vara förband åt Winnerbäck en dag. Eller kanske inte.... Han vill nog inte ha en avdankad 50 åring med popstjärneambitioner på sin scen. För det är ungefär i den åldern jag kommer vara om jag ska hinna bli lika duktig som Elin.

I morgon

I morgon börjar jag mitt nya jobb. Jag är såååå nervös. Jag drömde om jobbet hela natten och vaknade helt kallsvettig. Det var så längesen jag tackade ja, så det känns så overkligt på nåt sätt. Det sjuka är att jag har varit mest orolig för är hur jag ska ta mig in och hur jag ska hitta. Stället är ju gigantiskt och har värsta säkerhetskontrollerna. Förstår inte varför jag oroar mig för såna saker. Finns säkert en plan för hur jag ska komma in. Det finns ju en reception som jag kan be om hjälp att ringa på någon som ska möta mig. Men ändå gör jag en jättestor grej av det. Sen tycker jag det ska bli jätteläskigt med alla nya människor som kommer att stirra på mig och undra vem jag är. Eller kommer de det? De vet ju att jag ska börja och de är ju inte mer än 30 personer på min avdelning. Snacka om att skaffa sig saker att oroa sig för alltså.

Mannen i mitt liv

Min älskling är det bästa som finns. Han är min trygghet och min glädje i livet. Vi skrattar åt samma saker, vi har samma värderingar och vi uppskattar ungefär samma saker i livet. Han är snygg och han är mjuk och förstående som person. Han älskar mig så att det verkligen känns i hjärtat och han vet vad jag behöver. Jag smälter när han ser på mig.

Jag älskar dig. Jag är din för alltid

Skämmande

I bland kan jag drabbas av en sån ångest för att det ska hända min lillebror någonting. Är rädd för att det ska hända honom något när han är ute på krogen tex. Det är verkligen utom min kontroll. Det är skrämmande. Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände honom något. Jag älskar honom så mycket! Ta väl hand om dig lillebror. Jag behöver dig.

Brev

Det känns extra tomt efter pappa idag. Första födelsedagen i livet utan pappa. Han brukade alltid ringa först av alla eller skicka ett sms. Idag är det tyst. För ett år sedan var han här och satt i min soffa tillsammans med mina vänner. Det var också första och enda gången han träfafde J's mamma. Jag var glad över att ha honom här då tillsammans med mina närmaste vänner. Jag fick en gitarrstämmare i present. Idag ska jag tänka på honom genom att läsa brevet han skrev till mig dgen då jag föddes för 29 år sedan. Har inte vågat göra det sedan han gick bort, men idag känns som ett bra tillfälle.

Tårta

Idag fyller jag 29 år. Ingen vidare ålder att fira. Men jag ska iallafall göra en tårta. Min bror kommer hit och min kompis J och hennes kille. Jag skulle ju egentligen inte varit hemma i helgen så alla andra har andra planer. Men det gör ingenting. Känner för en lugn och skön födelsedag. I kväll går vi kanske ut och äter eller har en lugn hemma kväll. Kanske går vi och kollar på min brors spelning på Broder Tuck. Får se vad det blir.

Vin

Jodå, visst drack vi lite för mycket vin som vanligt. Inte farligt, men lite ont i huvudet har jag allt idag. Det var trevligt. Hon ville att jag skulle spela lite gitarr. Så jag gjorde det. Är inte bra på det när jag är lite berusad. Försökte sjunga till också. Det gick inget vidare det heller. Men hon är tacksam att spela för. Säger alltid att jag är bra. Tycker dock i nyktert tillstånd att det är pinsamt att jag är så lättövertalad. Gillar ju egentligen inte att "uppträda". Men ändå gör jag det om någon ber be mig. Måste betyda att det bor en liten wanna- be-entertainer i mig ändå även om det är genant att erkänna...

Middag

I dag kommer T hit på middag. Det ska bli trevligt. Hon är skön att umgås med. Hon har en positiv grundinställning till livet men funderar mycket. Hon är några år yngre än mig och brukar fråga mig om råd om saker hon tror jag vet något om eftersom jag är äldre. Som om jag skulle ha svaren?! Det är gulligt att hon tror det iallafall. Hon säger mycket bra saker och man kan både skratta hysteriskt åt och med henne samtidigt som vi kan prata om allvarliga saker. Hon är en bra vän som jag tycker mycket om. Det värsta är att vi alltid dricker för mycket vin när vi ses....

Present

Han frågar vad jag önskar mig. Jag fyller år i morgon. Jag kommer inte på en enda grej. Finns massor jag skulle vilja ha naturigtvis, men inget han har råd att köpa. Inte jag heller för den delen. Han är ju student. Vill inte att han ska lägga sina sista pengar på en present till mig. Det vill jag faktiskt inte. Men han vill. Kan verkligen inte komma på en enda grej. Visst jag skulle behöva en ny hårborste och nya strumpor. Men hur kul är det? Samtidigt vet jag att jag kommer bli lite besviken om jag inte skulle få nånting alls. Svårt det där.

Bråk

Vi bråkar. Om något så banalt som disk. Men ändå bråkar vi om det. Jag tyker att han är orättvis. Han tycker att jag är det. Blir så arg. Skrik och smäll i dörrar. Sen blir vi sams och pratar inte om det mer. Förrän nästa gång när vi blir osams om samma sak igen.

Lämnat bakom mig

Jag tror att jag lämnat mycket av det jobbiga bakom mig. Inte att pappa är borta - men våra jobbiga år. Jag har jag accepterat det men framförallt har jag förlåtit. Visst har det präglat mig och jag kan fortfarnade bli arg för alla år som gick förlorade. Och visst känner jag sorg. Mycket sorg. Men inte främst för min egen skull, utan för pappas skull. Har insett att hur dåligt jag än mådde så mådde han själv allra sämst. När vi rotat bland pappas saker har det bubblat upp igen. Känslan av hur ensam och destruktiv han var under de där åren. Det gör ont. Hade vi inte fått den tiden vi ändå fick på "slutet", hade jag nog mått betydligt sämre idag. Det går att reparera en skadad relation genom att gottgöra och förbättra. Men det krävs att man kan förlåta. Jag är så glad att jag gjorde det.

Citat

"Så länge min chef låtsas som om jag har mycket lön, låtsas jag som om att jag har mycket arbete"

Rullskridskor

Mitt liv känns som en färd på rullskridskor just nu. Det går fort fram och jag står på osäkra ben. I bland ramlar jag och skrapar knäna men för det mesta rullar jag framåt trots att det är vingligt. Men oroa er inte jag har hjälm på mig.

Lampan

Nu är den på plats vår nya lampa. Den passade utmärkt. Gillar den skarpt. En av mina bästa vänner hade visst en likadan. Jag visste det inte när jag köpte den. Hoppas det inte gör nåt.

Gör det inte

Jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag har mina skäl. Glömmer bort dem i bland och pressar mig själv för mycket. Jag har bestämt mig för att göra det som är bäst för mig och som jag må bäst av. Ingen blir lidande av det. Inte ens jag. Jag tar igen det senare. Det kommer fler chanser.

Väntar

Jag sitter och väntar på en lampa som vi beställt. En riktig åttitalslampa tycker vissa, andra tycker att den är ful just därför och andra tycker att den är cool. Jag vet iallafall att den kommer att passa hemma hos oss. Och huvudsaken är att VI gillar den.

Tänker

Klockan är mycket. Har försökt somna, men kan inte. Tänker för mycket. Tänker på jobbet, på bröllop, på pappa och på det där jag måste göra. Funderar framåt tllbaka och vrider och vänder. Önskar att jag kunde somna. Jag är trött men samtidigt rastlös. Jag dras automatiskt till bloggen. Mitt andningshål nu för tiden. Det är bra terapi. Jag har ingen "rolig" blogg, det vet jag. Men det är inte syftet. Här lägger jag ifrån mig mina tankar för att lagra dem någon annanstans än i hjärnan. Skulle jag lagra allt jag funderar på i hjärnan skulle utrymmet snart vara fullt. "Du har överskridit lagringsutrymmet i din hjärna, var god radera!" säger den...Vill inte raderar så jag sparar ner dem här istället.

Prestationsångest

Vi pratade om prestationsångest. Hon har det och jag har det. En känsla av att alltid vilja vara duktig och inte göra folk besvikna. Att säga ja till saker man egentligen inte orkar eller vill. Om jag inte gör det jag ska känner jag mig dålig och lat. Tror att jag missar chanser att visa mig duktig. Har ett måste som hänger över mig. Något som jag hade kunnat säga nej till från början vilket jag inte gjorde. Nu måste jag göra det eller så måste jag backa ur. Men då kommer jag få dåligt samvete. Gör jag det kan det bli jättebra eller så kommer jag undra varför jag inte tänkte på mig själv och struntade i det. Det vet jag inte förrän efteråt. Hur ska man kunna göra rätt val, och vad är rätt?

Stjärna

Vi har fått en alldeles egen stjärna. En stjärna till pappas minne. Vi har också fått träd i Afrika. Det känns bra. Bra saker. Nu kan jag titta upp på vår alldeles egna pappa-stjärna. Den är döpt efter honom. Så fint. Jag hoppas också att våra träd i Afrika får mycket regn och sol så att de lever vidare i många många år till.

En bra dag

Idag har varit en bra dag. Jag har umgåtts med någon som jag tycker om. Vi har pratat massor om viktiga saker. Vi pratade flera timmar och drack te. Ändå kändes det som vi hade massor med saker som vi inte hann prata om. Det är så mycket som jag inte vet som jag vill veta. Och så mycket som hon inte vet som jag vill att hon ska veta. Men det kommer fler tillfällen. På bussen hem kände jag mig glad och lugn. Och ute sken solen.

Fint

Jag gjorde något konstruktivt av den deppiga måndagen. Jag fixade så att det blev fint hemma och sen gjorde jag god mat. Både förrätt och varmrätt. Ingen blir gladare av trist mat. Vi börjar få till det här hemma. Saker och ting börjar falla på plats. Hittade två stora målningar i pappas garderob som han gjort. Två porträtt i svart och vitt. Det ena motivet är Frank Zappa och det andra är George Harrison. Pappa gjorde dem när han var 18 år. Jag har aldrig sett dem förut. De ser precis ut som den typiska popkonst som är modern nu. Fast gjort för över 30 är sedan. Jag gillar dem verkligen och att pappa gjort dem gör dem ännu finare. Nu sitter de uppe i vårt vardagsrum.

Spikar

Tog mig för lite av det jag skulle i allafall. Jag var och handlade åt min sjukling och passade på att handla massa nödvändigt också. Sen har jag spikat. Jag har satt upp tavlor som stått och lutat på mot väggen alldeles för länge och jag har packat upp alla kartongerna nu. Känner mig nöjd med mig själv. Undrar om jag ska åka och byta tröjan och kanske gå och träna också så har jag klarat av alla dagens projekt!

Sjuk

Han är sjuk. Ont i halsen och feber. Ingen är så ynklig som han när han är sjuk. Försöker ta hand om. Han behöver mycket kramar och det ska han få. Kankse inte blir någon Åreresa för mig i helgen om bacillerna hittar till mig också.

Måndagar

Jag hatar måndagar. Vardagagens första dag. Den sämsta av dem alla. Även fast jag är ledig idag så blir jag deprimerad av att det är måndag. Det är en sån där sag då man känner att man borde ta tag i allt som man inte gjort. Känner mig lat. Som om att jag borde jobba fast jag är ledig. Har en massa saker att ta tag i men jag vet inte vart jag ska börja. Näe, jag vill inte. Jag skiter i det.

Saker

I går fick jag hem de första kartongerna med grejer från pappas lägenhet. Det är så sorgligt att packa upp hans saker hemma hos mig. Men samtidigt känns det som han flyttar in här. Som om han kommer lite närmare. Det bästa är min minnesbox. Men den är jag inte redo att rota i ännu. Tomheten efter pappa gör sig påmind allt oftare nu. Det knyter sig i hjärtat och bränner i bröstkorgen. Har problem att hitta en värdig plats för pappas saker. Det känns så hopplöst. Försöker acceptera att vi aldrig kommer ses igen. Men det är svårt.

Till M

Det finns en person som alltid stått mig nära. En person som hjälpt mig mycket och som varit både som en kompis och en storasyster. Hon har tagit hand om mig och lyssnat. Vi har gjort roliga saker tillsammans och vi har gråtit tillsammans. Hon mår dåligt ibland. Det gör ont i mig att inte kunna hjälpa. Skulle vilja lyfta ut lite av det onda från hennes hjärta. Skulle vilja hjälpa henne som hon har hjälpt mig. Hon betyder så mycket för mig. Mer än hon vet om.

Min första (?) barnvakt - du vet vem du är. Jag älskar dig!

Filead apelsin

Min man har just filéat en apelsin åt mig. Med min nya Globalkniv som jag fick som avslutningspresent på jobbet. Han blev gladare än vad jag blev för kniven. Nu skär han allt han kommer över i små små bitar. Eller filéar. Jag älskar när han blir i extas över något. När han lyckats och gjort något han är riktigt nöjd med. Som en riktigt välfiléad apelsin. Då gör han gesten jag älskar. Puss du är sötast i världen.

Början

Sådär nu har jag mailat HR och krävt kompesation för förlorad arbetstid. Lär ju inte gå, men man kan ju alltid försöka. Skam den som ger sig.

Krig

Nu är det krig. Eftersom jag inte fick min bonus så passade jag på att kolla vad lagen sa om uppsägningstid. När jag sa upp mig kollade jag mitt avtal och där stod, 1 månad eller enligt lag. Min chef hävdade med bestämdhet att det var 3 månader som gällde enligt lag för det hade vår HR avdelning i London sagt. Jag brydde mig inte om att kolla upp det eftersom jag ville ha min bonus. Någon kunde tydligen inte lagen för enligt LAS gäller nämligen en månad, vilket innebär att jag jobbat 2 månader för mycket - utan bonus. Undrar hur de tänker lösa det här?