Saker

I går fick jag hem de första kartongerna med grejer från pappas lägenhet. Det är så sorgligt att packa upp hans saker hemma hos mig. Men samtidigt känns det som han flyttar in här. Som om han kommer lite närmare. Det bästa är min minnesbox. Men den är jag inte redo att rota i ännu. Tomheten efter pappa gör sig påmind allt oftare nu. Det knyter sig i hjärtat och bränner i bröstkorgen. Har problem att hitta en värdig plats för pappas saker. Det känns så hopplöst. Försöker acceptera att vi aldrig kommer ses igen. Men det är svårt.