Vuxen

Tanken slår mig, att vad konstigt allt är. Eller snarare, vad kontig jag är. Sitter i telfonkonferens med USA. Har tre på raken. Tankarna fladdrar i väg. Jag är vuxen. Jag har ett riktigt jobb på dagarna, jag har telefonkonferenser, åker på tjänsteresor, sitter i möten och tycker och tänker om viktiga saker och får dessutom hyfsat betalt för det jag gör. Jag är en vuxen människa. Sen på kvällarna när jag kommer hem så gråter jag som ett barn och längtar efter min pappa. Då är jag så liten och förstår inte hur jag ska kunna gå upp när klockan ringer och vara vuxen igen. Men jag gör det. Igen och igen. Varje dag. Det är ett konstigt liv.