Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö

Jag tror att det är jätteviktigt att prata om döden. Döden skrämmer de flesta. Jag tycker att det hjälper att prata om det jag är rädd för och jag är verkligen rädd för döden. Kanske inte för döden i sig men för att inte få vara med längre. I går när jag träffade min vän J så pratade vi om döden. Vi var båda rädda för döden, men på två helt olika sätt. Min rädsla var rent egoistiskt grundad. Jag vill inte dö och missa något. Den största sorgen för mig om jag skulle få en dödsdom skulle vara tanken och vetskapen om allt jag aldrig skulle få vara med om. Att världen skulle fortsätta snurra utan mig.

J's rädsla var något helt annat. Hon tänkte ur sin lilla sons perspektiv. Att han inte skulle få ha en mamma och att hon inte skulle kunna hjälpa honom till att få ett bra liv. Sorgen skulle egentligen inte vara hennes utan hennes sons. Hennes ur det perspektiv att hon inte skulle få se honom växa upp, men inte alls egostiskt på det sättet som jag såg det.

Jag har aldrig tänkt så förut, men det måste verkligen vara helt annorlunda när man får barn. Jag tänkte mycket på det som J sa i skogen idag. Tänkte på pappa och hur han sa att han var mest ledsen för vår skull. Trodde att det bara var något han sa, men efter vårt samtal i går så inser jag att det nog faktiskt var så. Hans största rädsla och sorg var hur vi skulle ha det och hur vi skulle må när han väl var borta. Tror att han kände en trygghet i att lämna oss med tanken på att vi hittils klarat oss väldigt bra. Pappa visste att jag hade en kille som verkligen skulle ta hand om mig och att både jag och min bror hade lägenheter, bra jobb och en mamma som älskar oss.

Jag minns att han sa när jag höll på och byta jobb och flytta i samband med att pappa blev sjuk att det blev för mycket förändringar. Det gjorde honom stressad. Han ville nog veta var han lämnade oss.
Mitt och J's samtal fick mig att känna ännu mer att jag vill göra pappa stolt. Jag ska fortsätta kämpa för att vara lycklig under mitt liv. Han hade velat det.