Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Den 18:e November fick vi beskedet att min pappa har obotlig cancer och den 26:e December dog han. Det här är en blogg om mitt liv utan min pappa. Här skriver jag mina tankar och känslor. I bland är jag glad, ibland ledsen. Här kommer jag vara 100% mig själv.
Om mig
Länkar
Bloggarkiv
-
▼
2006
(210)
-
▼
oktober
(24)
- Projekt
- Lättad
- Julhelvete
- Magkänslan
- VAR?
- Sven-Erik Magnusson
- Roligt uppdrag
- Reflektion
- Vad hände?
- Ilsken
- Skor
- Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd fö...
- Mysig söndag också
- Skön lördag
- positiv
- Gripande historia...
- Glada människa
- listar igen..
- Lista....
- Glaskulor
- Taxiresa 2
- taxiresa 1
- Medaljong
- Höst
-
▼
oktober
(24)
5 kommentarer:
Kan inte sluta gråta...
Vilken kille ! *gråter* känner med dom!
Hei Pia ! Har du lest denna boken! den är tung och man lever sig inn i boken , du vill säkkert känna igjen dig också!
Jeg sträck leste den på en söndag etm kunde inte släppa den! Men det är en jobbig bok, men ifall du vill läsa den
kram Monica
Den heter
Hej då, allihopa
Författare: Conny Palmkvist
Det är en ömsint och kärleksfull och bottenlöst förtvivlad skildring som är värd alla läsare den kan få." Svenska Dagbladet
"Jag kanske har lite cancer", säger Connys mamma i telefonen.
Men det är inte lite cancer. Plötsligt har den tagit över hela hennes kropp, gjort henne sjuk och trött och förfärligt mager. Ändå skickas hon gång på gång hem från akuten med starka mediciner.
Conny står maktlös och ser på hur hans mamma slutar äta och dricka och försvinner allt längre bort. En het sommar följer vi honom på resa genom Skåne, på väg mot det som bara inte får hända en son: Att mamma dör i cancer innan hon fyllt sextio år.
Med sig på vägen har han två vapendragare: Tom Waits och Jonatan Lejonhjärta. Hos dem finner han tröst när smärtan och ensamheten blir för stor för en trettioårig man som egentligen bara är en liten lort.
"Det är oavbrutet engagerande, skrivet på ett ledigt språk och med en mycket närvarande uppriktighet om den gradvisa förlusten då en älskad anhörig glider allt djupare in i cancerns smärtfyllda rike." Helsingborgs Dagblad
"Han är brutalt uppriktig, både kring sina egna tillkortakommanden och sin stora kärlek till sin mamma." Damernas Värld
Conny Palmkvist är född 1973. Dokumentärromanen Hej då, allihopa är hans debut.
Fy fan... stackars lilla pojk, tårarna forsar... Hur kan en så liten kille få obotlig tjocktarmscancer, ofattbart.
Har också läst Conny Palmkvists bok, den bästa boken som jag läst om att förlora en anhörig. Rekommenderar definitivt.
kram Anna
Jag har också läst den. läste den innan pappa dog men när han var sjuk. Fann någon sorts tröst i den mitt allt elände.
Skicka en kommentar