Begravning - igen

Så bar det åter i väg till Norra Kapellet. Kändes konstig att komma tillbaka nästan precis ett år senare.
Snön låg på marken - precis som förra året och känslan var otäckt bekant när jag stod i kylan utanför och väntade på att vi skulle få gå in. När dörrarna öppnades tog ett försiktigt kliv in i kapellet och jag tittade mig omkrig och kände försiktigt efter.
Känns det ok? Ja, det gjorde det faktiskt. Hjärtat började slå lite långsammare igen. Tittade på min vän M som tog plats på exakt samma plats där jag satt för ett år sedan. Hon såg lugn ut. Kände plötsligt att min egen nervositet ersattes av oro för hur M skulle klara cermonin. Jag satt på bänkraden bakom. På podiet framför oss stod två fotografier av R - M's mamma och runt om massor av blommor. På podiet stod också en urna i vit keramik. Cermonin var sedan mycket vacker och personlig. M hade valt musik som hennes mamma tyckte om och officianten pratade om R's liv. Trots att det var väldigt känslosamt och sorgligt var det också en vacker och ljus begravning.

Nu önskar jag bara min vän lite lugn och ro så att hon kan samla krafter för att börja sitt sorgarbete.