Stress och tårar

Jag orkade ju inte med julen sa jag. Ändå sprang jag runt i Kistacentrum som en tokig efter jobbet och letade julklappar. Inga julklappar sa jag men där står jag med svett i pannan och ångest över att inte veta vad jag ska köpa pulserande i kroppen. Jackan är för varm och väskan för tung. Folk överallt som går in i en och är i vägen. In och ut i varje affär utan att ha enaning om vad jag ska köpa. Paniken sprider sig i kroppen. Datorväska glider ner från axeln hela tiden och skorna klämmer. Känner tårarna komma. för många besluts som måste tas. För många krav. För många förväntningar. Jag klarar det inte. Jag vill inte fira jul. Jag vill bara försvinna just nu. Sätter mig på tunnelbanan och åker hem med en enda julklapp innhandlad trots att jag vet att det inte finns någon mer tid till att handla.