Sentimental storasyster

Det finns en person som jag älskar så att det nästan gör ont i bröstet. En person som jag skulle göra vad som helst för. Han är min stora stöd och min vägvisare. I bland kan få ont i magen av oro för att det ska hända honom något eller få tårar i ögonen av stolthet när han gör något bra.

Min bror. Var rädd om dig.

Blåsa

Jag hoppas att du tar ett riktigt stort andetag och blåser allt vad du har på molnen på lördag pappa! Du behöver ju bara blåsa mellan 15-17, det grejar du väl? Du kan väl kolla me Solveig och mormor om de kan hjälpa dig? Farfar kanske har blivit av med astman nu så att han också kan ta och blåsa riktigt ordentligt?!

Sminkad

Idag har jag blivit provsminkad. Två olika sminkningar, en på vardera öga. Vet inte vilken jag ska välja, men det lutar åt den sotiga ögonskuggan. Jag har också betställt brudbukett. Idag känner jag mig rätt lugn. Läget är under kontroll. Jag är spänd, lite nervös och har fjärilar i magen. På lördag kommer sminkösen hem till min tärna för att sminka oss båda. Om vädret blir fint kommer allt bli perfekt.

Min älskling

Jag skulle vilja skriva några ord om min älskling.
Han är mitt livs stora kärlek, min trygghet och har varit det stöd jag verkligen har behövt det här halvåret. Han har fått mig att se framåt och faktiskt se fram emot framtiden trots den tunga förlusten. Med honom får jag vara stark, svag, korkad och han tycker faktiskt att jag är klok. Vi skrattar åt samma saker och har samma värderingar. Han har ett tålamod som är helt ofattbart. Ja beundrar honom för att han inte ger upp och går ut genom dörren ibland. Det vore inte så konstigt.

Tack för att du orkar styra skutan även när det stormar som värst!

Snart där

Känner mig faktiskt riktigt utvilad efter helgen. Har sovit MASSOR och det behövde jag. De sista bitarna i bröllopsplaneringen börjar falla på plats vilket också lättar på ångesten lite. Tänk att jag kommer vara gift om mindre än en vecka. Känns helt ofattbart. Den där dagen man drömt och fantiserat om sedan man var liten är faktiskt här om ynka 5 dagar. Jag kommer sakna pappa nåt otroligt. Han var ju med och planerade från början. Jag vet att han var så ledsen när han insåg att han skulle missa min stora dag. Han kommer vara med oss på lördag, om inte annat i mina tankar och i mitt hjärta.

Omotiverad

Har så svårt att hitta motivation på jobbet. De senaste veckorna har jag inte gjort mycket nytta. En av anledningarna är att vi är mitt uppe i en omorganisation och som konsult ska jag omplaceras. Det finns i princip två fasta tjänster som jag kan söka. En som kommer gynna mig karriärsmässigt, men som jag tror kommer slita mig i stycken mentalt av olika anledningar. Ett roligt jobb säkert, men det finns stora nackdelar som jag inte vills skriva om i ett offentligt forum som det här. Det andra är kanske ett något mindre stimulerande jobb, stressigare, men kankse mindre psykiskt stressande inbillar jag mig. Däremot får jag jobba med roliga kollegor och en bra chef. Jag vet inte vilken väg jag ska välja, även som det säkert låter som jag har bestämt mig. För det senare. Men det har jag inte. Sen är det också så att jag kan söka tjänsterna som alla andra, men det finns inga garantier att jag får något av jobben. Det är jävligt stressande.

Helt slutkörd

Jag är på bristningsgränsen. Helt färdig. Sitter här och har gråten i halsen. Har ett jobbigt beslut att ta på jobbet som kanske ändå inte leder någon vart eller kanske leder mig in på fel spår. Min sömnbrist är på väg att ta kål på mig. Den tillsammans med sen psykiska stressen på jobbet och allt som snurrar i huvudet inför bröllopet bryter ner mig. Under allt det där ligger saknade efter pappa och trycker på, den vill upp till ytan och få luft. Jag trycker tillbaka, men snart går det inte längre. Det är så jävla tomt. Jag har plötslig börja glömma saker, blanda i hop människor, komma på mig själv att bara stirra rakt fram. Helt apatiskt. Har till och med glömt mammas telefonnummer.

Snälla pappa

Du har ju styrt upp förut. Kan du inte se till att det blir sol den 2:a september? Uppehåll räcker om sol är för svårt att fixa, bara det inte regnar. Det är mer värt för mig än att få vinna i Yatzy! Snälla du kan väl se om du kan göra nåt?

Så trött

Jag drömmer fortfarande mardrömmar på nätterna. Måste uppsöka läkare snart. Idag är jag så trött att jag mår illa. Jag drömmer mardrömmar varje natt. Det är inte bara att jag drömmer läskigt och vaknar, utan jag hallucinerar och ser saker som inte finns. Ofta får jag tända lampan för att somna om. Stackars Johannes som vaknar av att jag vaknar i skräck på nätterna. Det är ändå skönt att han finns där, trygg och varm. Skönt att ha någon som torkar svetten ur pannan och säger att allt bara var en dröm.

Höst

Det känns som det är höst i luften. Efter denna underbara sommar känns det nästan lite mysigt när hösten kommer. Ser fram emot att pyssla hemma, dricka te, ta långa promenader, äta långa middagar med vänner, långkok och rödvin osv. Men med hösten kommer också tid att tänka, mörker och minnen. I november är det år sedan pappa fick beskedet om att han hade cancer. Har på känn att hösten kommer blir tung efter en hyfsat ljus sommar. Jag har haft fullt upp med att planera bröllop, försöka få ordning på jobbet och att andas in sommarluften. Men jag vet att jag skjutit undan det som ligger och gnager. Är rädd att luften ska gå ur mig när bröllopet är över.

Söta små barn

Inom loppet av två dagar har jag träffat två av mina vänners nyfödda små bebisar. Underbart söta små varelser. Jag är imponerad av alla starka kvinnor som orkar genmföra förlossningar. Det verkar outhärdligt, men samtidigt måste det ju vara värt smärtan. Annars skulle kvinnor genom alla tider inte göra om det igen och igen.

Välkommen till världen Alva och Jack.

Saker att göra innan jag dör

Jag har börjat fundera mycket på livet och att jag vill så ut så mycket av det så länge det varar. Rent krasst så har man ju inte all tid i världen och man vet aldrig när det kommer ta slut. Några saker verkligen vill göra är:
1. Ta körkort
2. Resa, långt bort och länge
3. Skriva en bok
4. Öppna något eget
5. Ha ett hus i skärgården, gärna med glasveranda och stor prunkande trädgård
6. Lära mig spela gitarr riktigt bra!

Inte helt omöjliga mål ändå... Det handlar mest om pengar....
Har en massa andra saker jag vill göra också, men de här sakerna var det som kom upp först.

Vrak

Han ramlade in genom dörren kl. 2.30. Glad, men han kunde knappt prata. I alla fall inte sammanhängande. Han hade haft en jätterolig dag. Nu ligger han här bredvid mig och ylar och luktar som en dunk mäsk. Men det gör inget. Det får man efter sin svensexa.

Du har massor av vänner som älskar dig, och det gör jag också. Hur mycket som helst. Nu har vi det viktigaste kvar. Bröllopet och framförallt vårt gemensamma liv tillsammans!

Sömnlös

Har legat i stort sett sömnlös i natt. Det kommer 15 killar instormande i vår lägenhet strax för att kidnappa min sambo till hans svensexa. Dom är sena och Johannes ifrågasätter allt jag gör. Varför går du upp? Varför gör du så? Mistänksam som sjutton. Nu får dom komma, annars kommer jag dö av nervositet. Var uppe klockan 6.05 i morse och ställde upp dörren för att han inte skulle höra det. Man hör liksom allt som den andra gör på 47 kv. Jag har sagt att jag ska gå och handla frukost, så han undrar säkert varför jag aldrig går. Men går jag är jag rädd att han går och låser dörren och då pajar ju allt. KOM NU!

Aj aj aj

Mitt huvud värker. Mitt hjärta slår fort. Jag skakar. Jag svettas. Jag hade en jättetrevlig kväll men jag kanske inte borde druckit det allra sista glaset vin.

Ett nytt liv

Jag pratade just med min älskade vän. Vi grät en skvätt båda två. Kändes otroligt stort när jag hörde den lilla gnälla till. Allt hade gått bra, men det hade varit fruktansvärt jobbigt. Efter 20 timmar blev hon förlöst med kejsarsnitt. Hon lät trött men glad. Det är så stort. Jag har ju varit med under hela greviditeten och vi har pratat så mycket. Nu är hon här och det blev en tjej precis som jag trott hela tiden. Vad konstigt det är ändå med liv som börjar och liv som tar slut. När ett liv slutar börjar ett annat.

Alva

I natt kom lilla Alva till världen. Jag försöker hålla tårarna tillbaka eftersom jag sitter på jobbet. Det är glada tårar den här gången. Min bästa vän har fått en dotter.

Ursäkt

Det kom en ursäkt från hjärtat. Jag hörde att rösten var tjock och att den darrade. Det händer inte ofta. Du vet att du gick för långt. Vi kommer nog kunna lösa det här, men en förändring måste ske. Du är ju mitt allt. Jag kan ju inte leva utan dig.

Kaos

Vad var det som hände? Kaos. Så här ska det väl inte vara nu? Kommer vi kunna lösa det? Det krävs uppoffring. Från din sida den här gången. Klump i magen. Trött och ledsen...

Bild på pappa

Jag önskar att jag hade en nytagen bild på pappa som han såg ut innan han blev sjuk, men inte för lång tillbaka i tiden. Den sista bilden jag har på honom finns i min mobil och är från sjukhuset bara några dagar innan han dog. Jag måste föra över den till datorn så att jag har den kvar om jag skulle tappa mobilen. Den sista bilden jag har av pappa som frisk är tagen för 3 sommrar sedan.

Jag har en väldigt tydlig bild av pappas ansikte på näthinnan. Men hur länge kommer jag minnas detaljerna?

Älskar dig pappa!

Hur?

Varför kan folk inte förstå att man kan vara ledsen och kämpa som en idiot för att gå vidare trots att solen skiner?

Tillbaka till verkligheten

Så var man tillbaka efter en otroligt varm och skön sommar som fortfarande håller i sig. Två veckors semester blev det bara. Jag är rastlös, hyfsat till freds men samtidigt nedstämd. På kvällarna kommer tankarna. Det är så ofattbart att pappa är borta. Han känns fortfarande så levande. Jag tänker på honom varje dag och ibland knyter det sig i magtrakten. På kvällarna kommer också tårarna. Det är som om jag tampas med demonerna. Jag försöker leva mitt liv, leva i nuet och inte tänka så mycket. Men sorgen finns i bakgrunden och trycker på. Jag tänker mycket på livet. vad konstigt det är. Allt som människor lgger ner tid på och oroar sig för ett helt liv och sen dör man ändå bara. Det är inte som att man få ett längre liv om man lyckas samla på sig en massa kunskap eller en gedigen CV. Jo, självklart om man gör något man verkligen mår bra av, men hur många jobbar med något de verkligen tycker om. Man borde stanna upp och fundera på livet verkligen är på riktigt och verkligen förvalta det med omsorg. Jag tänker mycket på sånt där.