Jag kan inte förklara den här känslan jag får av att vara ensam på ett hotellrum i en ny stad. Den är för mig så ångestladdad att kroppen skriker av motvilja. Har varit här en halvtimme och jag vill bara hem. Den lilla flickan med hemlängtan vaknar inom mig och jag kan bara gråta. Timmarna tills jag får gå och lägga mig känns oändliga och jag får panik av att veta att jag ska genomlida ännu en dag här.
Konstigt kan många tycka... Vilken lyx att få bo på femstjärningt hotell i Barcelona! Det är det inte för mig. Jag skulle hellre sova i tvättstugan.HEMMA!
Jag kan inte ha ett jobb som kräver att jag reser. Jag inser det nu. Jag måste antingen se till att aldrig mer resa själv eller så får jag byta jobb. Så enkelt är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kanske skulle kunna bli din supertrevliga assistent!
Tycker synd om dig att du mår så dåligt av att vara själv men jag känner igen känslan, klarar inte av det...
hittade dej och hittade en saknad liknande den jag känner. började läsa - har inte alls hunnit mycket än.. men så fann jag det här inlägget om att sova borta.
Så känner jag också även om jag vant mej genom åren. Men det som alltid slagit mej är hur många som ser det som nån slags förmån att få resa i jobbet. Jag har alltid kännt precis tvärtom.
Nåväl - jag ska fortsätta läsa på din blogg nu, ha de så bra.
hälsn Yver
Skicka en kommentar