18/12 2005

Fan vad tiden går fort. Idag var pappa sämre än någonsin. Pappa ringde i morse och var mycket förvirrad. Mamma var på väg dit, hon ville prata med honom. Jag frågade via sms om han ville gå en promenad och ta en fika idag, vilket var det han ringde om. J svarade i telefon och jag såg på hans blick att pappa inte lät som han brukar. Jag åkte dit och när han öppnade dörren blev jag chockad över hur han kunnat gå ner så mycket i vikt sedan i tisdags bara. Han var vit i ansiktet och ögonen matta. Vi satte oss på en varsin stol i köket och stirrade på varandra. Jag grät och pappa tittade på mig med tom blick. Vet inte vad som rör sig i huvudet på honom. Jag kramade honom och han kramade mig hårt tillbaka. Vi kramades flera minuter kändes det som. Kände tydligt hur lite som är kvar av honom. Min bror kom efter en stund. Jag är så glad att jag har honom. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Tror att han känner likadant. Pappa fick plötsligt för sig att han inte tagit morfinet som han ska ta morgon och kväll. Han tog tre tabletter, vilket jag antar var tre tabletter för mycket eftersom det är helt omöjligt att han inte tagit något tidigare pga hans förvirrade tillstånd. Tror att han glömmer och därför överdoserar. Hur ska man kontrollera det. Tror inte heller att han äter. Fanns inga tecken på att han ätit något på länge och med tanke på hur mager han blivit så har han säkert inte ätit sedan jag var där och åt tillsammans med honom för en vecka sedan. Vi ska nu gå dt varje dag under veckan som kommer för att se till att han äter. Vi köpte lite soppa som vi gjorde i ordning och han åt i alla fall upp en hel tallrik. Efter maten verkade han piggna till något. När pappa ville sova gick vi och fikade i två timmar jag och min bror. Vi hade ett långt samtal om pappa, praktiska saker som kommer komma med hans död och andra saker som vi inte hunnit prata om förut. Det var ett bra samtal och jag kände mig lugnare efteråt. När jag kom hem väntade min underbara pojkvän med en varm famn… Han är det bästa som finns och jag är så tacksam över att jag har honom och min otroliga bror och mamma. Är dock orolig för att det inte blir någon jul.