På en smal och snårig stig genom livet
tittade solen plötsligt fram och vinden vände
med solen i ryggen skulle du just ta det sista klivet
Då solen gick i moln, det var något som hände
De sa att något obarmhärtigt växte i din kropp
Något som slutligen skulle ta ditt liv
Det fanns inget de kunde göra för att sätta stopp
och rättvisan hade inte längre några motiv
Trots att du bestämt skulle kämpa och vinna
Blev striden kort och du mötte det värsta av öden
och allt blev snarare en kamp för att hinna
På en sekund stod du öga mot öga med döden
Jag höll din hand när du tog ditt sista andetag
Jag smekte din kind och höll handen på din panna
Min starka pappa var plötsligt liten och svag
Och kämpade för att hjärtat inte skulle stanna
Älskade pappa, du finns inte längre i livet
men mina minnen av dig är det bäste jag har
Jag kommer aldrig mer att ta något för givet
för det käraste jag hade finns inte längre kvar
Men i mitt hjärta lever du alltid och jag lovar att leva dina drömmar för du lever i mina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan!
Jag förlorade min pappa för ett år sedan och håller nu på att skriva en bok. Boken kommer handla om hur man går vidare efter att förlorat en förälder i cancer.
Jag var bara 17 år när pappa gick bort. Han hade levt med din cancer i två år innan han plötsligt somnade in.
boken kommer att innehålla mycket känslor, samt intervjuer med personer som varit med om samma sak som mig. Jag har hittat din blogg och blev väldigt intresserad. Jag skulle vilja ha någon slags kontakt med dig, höra hur gammal du var när din pappa gick bort osv. Även hur din tid från att det hände har varit.
Svara gärna på min mail.
Jennylillen91@hotmail.com
Tack // MVH Jenny Johansson
Hej.
Jag heter Emilia och är 18 år.
När jag var 13 förlorade jag också min pappa i cancer.. Känner så med dig i det du skriver och det som fick mig att stanna upp lite var den tiden då din pappa dog.. min pappa fick veta i oktober att han hade cancer, november att han hade obotlig och den 22 december dog han.. jularna blir sig aldrig lika efter något sådant. Känns på ett sätt skönt att man inte är ensam om att ha varit med om detta.
Hoppas du har många fina minnen som du kan se tillbaka på<3 mvh Emilia "Millan"
Skicka en kommentar