21/12 2005

Så har döden tagit ett riktigt krafttag om pappas kropp. I går ringde läkarna till min bror och sa att pappa måste in till sjukhuset akut. Han hade njursvikt och var uttorkad. Min bror åkte in med honom och var där i 5 timmar. Jag var där nyss tillsammans med min bror. har sjukskrivit mig nu. Han var så liten där han låg i sängen med en massa slangar fästa vid kroppen och han såg så tärd och trött ut. Han sa inte många ord, men det verkade som om han tyckte att det var skönt att vi var där ett tag. Han såg plågad utoch sa att det var mycket tankar i huvudet. Tänk att ligga där och änna att livet rinner ifrån en. Vi fick prata med hans läkare som var riktigt på deffensiven hela tiden. Hon var noga med att inte säga för mycket åt varken ena eller andra hållet. Men det verkar som det är avgörande hur pappas kropp tillgodogör sig vätskan och hur njurarna återhämtar sig hur länge han lever. Men det handlar nog om några veckor som mest. Själv är jag inställd på högst ett par dagar. Är även beredd på att kasta mig i väg redan ikväll. Jag vill att pappa ska känna hur mycket jag älskar honom, men det tror jag att han gör. Han måste veta det efter allt jag gjort för honom de senaste åren. Jag försöker att röra vid honom så mycket som möjligt och även att memorera hans ansikte. Han kommer nog inte hem något mer. Nu sitter jag bara och väntar på att telefonen ska ringa. Pappa, jag älskar dig!!!!!!