söndag, maj 21, 2006
Nu räcker det
Nu har jag stängt av datorn efter att ha tragglat med den där presentationen hela dagen. Jag ska gå upp lite tidigare i morgonbitti för att gå igenom den igen. Idag har inte varit någon bra dag. Många tårar har trillat av olika anledningar. Några av ilska, några av oro, några av frustration, några av sjukdom, några av nervositet och några av saknad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
jag har läst din blogg nu i några dagar. Jag känner verkligen med dig. tyvärr så är jag i samma situation som du, min mamma har obotlig cancer. Jag pratade med pappa och han tror att hon kommer gå bort i helgen. hur klarar man av det? Det känns som att hela mitt liv kommer att gå i spillror när mamma försvinner, hur klarar man av att leva ett liv efter?
jag hoppas att det är ok att jag skiver här, vet inte vem jag ska prata med, vet bara att jag måste få ur mig lite. Det är svårt att prata med människor som inte förstår. Din blogg hjälper mig, den visar att det finns ett liv efter en förälders bortgång.
tack!
/Karin
Hej Karin,
Du är mer än välkommen att både läsa och skriva här! Det är kommentarer som dina som får mig att inte tappa lusten att fortsätta skriva. Då känns det viktigt. Jag vill börja med att säga att jag är jätteledsen för din skull! Jag känner igen mig i känslan att man undrar hur man ska kunna leva ett liv efter att en person man älskar går bort. Jag undrar fortfarande ska jag ärligt säga. Viktigt är dock att ta vara på det bra dagarna för alla dagar kommer inte vara lika jobbiga. Jag kände precis som du att jag inte vem jag skulle prata med och hur jag skulle få ur mig allt och då började jag skriva här. Men visst fortsätter livet, och ibland känner jag mig tillochmed lycklig trots att pappa är borta. Men han fattas, och det kommer han alltid att göra. Jag skickar en jättestor kram, och glöm inte att säga att du älskar din mamma! Skickar lite styrka också till dig i din stora sorg! Välkommen hit när du vill.
Skicka en kommentar