ARG

Ska man behöva ha dåligt samvete för att man ber om 2 veckors semster när ens pappa dött?? Mailade min chef och frågade snällt om det var ok att jag tog ut mina 2 veckors semester efter pappas begravning eftersom det kommer att bli jobbigt och jag behöver vila upp mig innan vi ska ta tag i att tömma och sälja pappas lägenhet. Eftersom han är i USA så mailade jag, annars är det ju alltid bättre att prata. Jag blev väldigt ledsen och mycket förvånad när jag fick ett NEJ till svar. En vecka var ok, men inte två. Saknar människan all form av empati eller är han bara helt dum i huvudet? Till saken hör ju att jag kom tillbaka tidigare till jobbet än jag tänkt pga att han skulle åka till USA och min andra kollega var på semester. Jag har alltså varit borta 2 veckor allt som allt och då är både julen och de dagar innan pappa dog och han var på sjukhus inräknade plus den veckan jag var hemma efter att han dött. Inte särskillt mycket i mina ögon med tanke pappas ålder. Kanske är lätt att tro att allt är som vanligt igen bara för att jag utan problem sköter mitt jobb och tillochmed skrattar ibland, men vad han inte vet är att jag gråter varje kväll och ligger vaken till sent på nätterna och när jag väl somnar drömmer jag mardrömmar så att jag vaknar runt 5 gånger per natt. Det är min verklighet. Hans verklighet är någon helt annan. Jag skickade ett svar och avslutade med att skriva "...du kanske kommer förstå den dagen du förlorar en förälder" och då kontrade han med att jag var otrevlig i tonen. Nog för att jag visste att han tyckt att det varit besvärligt ända sen dan dagen pappa blev sjuk, men att han inte har någon empati alls för andra människor trodde jag inte.

Jag känner mig jätteledsen för att jag inte kan åka i väg på semster och känna att jag har stöd från jobbet, utan att det känns som om jag sätter alla i skiten så fort jag är borta. Har suttit och gråtit öppet på jobbet idag. Orkar inte hålla igen. Jag är så ledsen.

Pappas dödsannons är i tidningen idag. Det blev bra, men det kändes mycket märkligt att se hans namn där. Jag tänkte att det här ska jag visa pappa sen när vi ses. Helt sjukt. tänkte också att jag ska berätta för honom att vi satte ett textstycke ur thåströms låt "Om Black Jims" i dödsannonsen senare. Vaddå senare, det finns inget senare! Vi kommer aldrig mer att ses ALDRIG MER.

Nu ska jag nog gråta lite till, för jag känner för det. Skiter i om folk tycker att det är opassande eller obekvämt.