Bra?

Vad ska man svara när folk frågar, "hur är det?", "hur läget?" eller "hur mår du?"... Pappa svarade alltid "Som vanligt" på den frågan när det varken var bättre eller sämre än vanligt. Jag blev irriterad på att han aldrig kunde säga att det var bra eftersom jag ändå visste att det inte var "bra" i den bemärkelsen att allt var toppen. Det sista året var han ändå bättre på att säga att det faktiskt var bra eftersom han faktiskt tyckte att det var det ända till han blev sjuk i cancer. Jag tycker fortfarnade att det är svårt att säga till folk att det är bra när det frågar hur man mår. Det är ju inte bra, men vissa dagar är bättre än andra och många dagar är faktiskt nästan bra. Fast folk vet ju hur läget är och om jag svarar "bra" betyder det ju inte att folk tror att det nu är ett konstant läge och att de skulle tycka att det vore konstigt om jag skulle svara att det inte var något vidare nästa gång det frågar. Eller? Jag föredrar att säga att det är bra istället för att alltid svara "bra efter omständigheterna" vilket egentligen är sanningen. Idag mår jag ju faktiskt ganska bra och då måste jag ju kunna tillåta mig själv att säga det på samma sätt som jag måste kunna säga att det "känns sådär" eller "inget vidare" om det är så utan att känna mig tjatig eller som om jag ältar. Jag skulle inte säga att jag är olycklig, men inte heller lycklig. Jag är väl helt enkelt en hyfsat lycklig person som precis som min bror har en ganska melankolisk konstant grundkänsla i kroppen som jag alltid haft, men som oftare känner mig lycklig än olycklig. Dessutom har jag nu också sorg vilket jag inte hade innan vilket gör att jag är en hyfsat lycklig, ibland melankolisk person med sorg som oftast är glad. Herregud vilken konstig människa jag är.