Mina kära

Hade velat att pappa skulle kunnat läsa det jag skrivit till honom och vill därför passa på att skriva några rader till de människor som finns kvar och faktiskt kan ta del av det jag vill säga. Detta är till de människor som får mig att skratta, de som orkar lyssna, de som jag kan gråta med och de som bara finns och gör att jag verkligen vill leva många många år till.

Först och främst min stora kärlek J. Om inte du hade funnits skulle mitt liv kännas betydligt eländigare än det gör nu. Du är den tryggaste och mest genuint snälla människa jag någonsin träffat. Jag älskar att komma hem till dig och att du alltid möter mig i hallen med dina varma kramar. Du tar hand om mig och bryr dig om mig som jag aldrig kunnat föreställa mig var möjligt och du får mig att skratta när jag behöver det. Det och mycket annat älskar jag dig för.

Min älskade bror. Är det något som jag är stolt över här i världen så är det dig. Du har så sunda väderingar, bryr dig så mycket om andra och är nog en av de roligaste personerna jag känner. Att se dig vara ledsen för samma saker som jag själv är ledsen för gör nästan mer ont än saknaden. Men som vi sa samma dag pappa blev sjuk. Vi kommer klara detta tillsammans. Jag behöver verkligen dig. Jag ser så mycket av pappa i dig och det gör mig glad. När vi pratar om våra gemnesamma och enskillda minnen av pappa så känns han fortfarande så levande. Aldrig trodde jag väl när jag var 15 att jag en dag skulle värdera dig så högt som vän som jag gör.

Mina vänner. Har så många vänner som bryr sig om mig och som är ett fantastikt stöd. Inte bara som tröst utan även för att ibland tillåta sig att tänka på annat, skratta och vara glad. Även de vänner som jag inte träffar så ofta är jag oerhört tacksam för. Bara era tankar via sms eller mail betyder hur mycket som helst. Jennie, Sophie, Jenni, Linda, Marre, Linda, Tina, Lisa, Marre Frida, Åsa, Lotta, Korven mfl... Jag har lärt mig att alla hanterar sorg olika, men var och en av er fyller än alldeles speciell funktion, inte bara i mitt sorgearbete utan framförallt i mitt liv.

Anledningen till att jag överhuvudtaget kom på tanken att skriva om detta är för att jag vill uppmärksamma min fantastiska MAMMA. Har med avsikt lämnat den allra viktigaste personen till sist. Även om vi haft svårt att komma överens om saker i livet är jag otroligt stolt och glad över att jag har dig. Vad skulle jag gjort utan dig under alla dessa år? Det här är mitt sätt att be om ursäkt till dig för att jag var en hemsk tonåring och för alla hemska saker jag sagt till dig genom åren. Du förtjänade det aldrig. Du vet att jag har så svårt att säga förlåt - precis som pappa. Men att skriva det är lättare. Så förlåt. Är det något jag lärt mig av att förlora pappa så är det inte ta mina kära för givet och det lovar jag att jag aldrig kommer göra med dig mamma. Är så glad över att du alltid funnits som en stor varm filt av trygghet som du svept in oss i under hela vår uppväxt. Jag älskar dig mer än något annat i den här världen.

Det finns några till som jag verkligen uppsakattar och tycker väldigt mycket om....Lena, Mia, Pyret och Henning tex....

Älskar er alla