Cancerångest

Jag har sån ångest för dödliga sjukdomar. Det har jag alltid haft. Det började när jag var liten och frågade mamma "Är det farligt? Kan man dö?", om allting. Det har fortfarande inte släppt. Samtidigt som jag varit livrädd för att jag eller någon ska drabbas av något farligt har jag alltid tänkt att "det drabbar inte mig". När jag nu fått bevisat att det faktiskt drabbar mig har det blivit ännu värre. Nu vet jag ju hur snabbt det kan gå och att cancer och döden inte tar hänsyn till ålder eller hur man lever. Det kan verkligen drabba vem som helst när som helst. Det är det som är så skrämmande. Det började med att jag trodde att jag hade HIV i ca 4 år innan jag kom mig för att gå och kolla. Negativt. För ett år sedan fick jag en knöl på halsen och var säker på att min sista stund var kommen. Men också den försvann. Häromdagen fick jag smärtor i livmodern och jag konstaterade - livmoderscancer. Nu har jag också fått smärtor i ryggen och jag har själv ställt diagnosen skelettcancer. Allting bottnar i en extrem rädsla för att dö och inte få vara med längre. Är rädd att bli lurad på konfekten liksom...