Min gitarr

För ett år sedan tog jag äntligen tag i det. Jag anmälde mig till en gitarrkurs. Jag har alltid velat kunna spela. Pappa och min bror inspererade mig och jag ville ha en plats i den gemenskap som de hade genom deras gemensamma musikintresse. Pappa lärde mig mina första ackord och jag fick låna en gitarr av honom. Jag slet på varje onsdag och övade varje dag. Pappa lyssnade tålmodigt när jag ringde och spelade "var bor du lilla råtta" i telefonen för honom. Och han berömde. Tyckte troligen att det lät skit, men han uppmuntrade mig. Fortsätt att öva. Ganska snart märkte jag att jag faktiskt gjorde framsteg och tog mig till nya nivåer hela tiden. Jag kände mig stolt över mig själv. Kursen tog slut och pappa ville ha tilbaka gitarren. Han ville ta med den till landet. Men för att jag skulle kunna fortsätta spela tog han med mig till Gitarrtorget för att hjälpa mig att köpa en egen gitarr. Han provade var enda gitarr i affären och han provade olika riff. Jag fick knappt hålla i gitarrerna. Det gjorde ingenting för pappa var eld och lågor över att kunna hjälpa mig med något som han var bra på. Jag gick därifrån med den finaste gitarren jag någonsin sett. Den passade verkligen mig. Äntligen hade jag köpt en riktig sak till mig själv. Något som jag kände betydde nåt. Jag fortsatte att spela varje dag och lärde mig hela tiden nya saker. I bland kom pappa hem till mig och spelade på den. Han sa att det verkligen var en fin gitarr och att att om han haft råd skulle han velat ha en likadan. Jag tyckte det var det bästa omdömet. Att pappa som kunde så mycket och var så bra på att spela skulle vilja ha en likadan gitarr som jag hade. Ca en månad innan pappa dog tog jag med mig min gitarr hem till honom och vi spelade tillsammans. Han spelade på sin gitarr och jag på min. Det var riktigt roligt. Han sa att han önskade att vi skulle få spela ihop på landet i sommar, jag, han och min bror. Nu blir det inte så och jag har inte rört gitarren sen den kvällen. Men är det något pappa hade velat så var det att jag skulle fortsätta att öva och bli bättre och bättre. Så jag lovar att fortsätta en dag. Men än så länge känns det inte roligt och tillsvidare får min käraste ägodel dekorera vårt vardagsrum.