söndag, februari 26, 2006

Förbannad

Jag har plötsligt blivit arg på Karolinska sjukhuset. Jag tycker inte att de behandlade pappa schysst när han blev sjuk. Jag vet att sjukvården har lite resurser, men han fick vänta 3 veckor för att få komma på manetröntgen efter att de upptäckt en förändring på hans lever. Ytterligare en vecka på att få provsvaren. Sen fick han fick veta att han hade cancer och att det kanske fanns möjligheter att de unde förminska tumören, men att ingen behandling hjälpte och han så småningom skulle dö. Inga tidsramar vilket i det skedet var bra. De sa att han skulle få träffa en cancerspecialist som skulle titta närmare på det. Detta satte pappa sitt hopp till och väntade och väntade på att få komma dit. Under de "friska" veckorna han hade, slösade han sin tid på att vänta. "Inte förrän jag träffat läkaren". När han slutligen fick träffa läkaren efter 3 veckor så var han redan sämre. Då fick han beskedet att det inte fanns något att göra. Ingen behandling överhuvudtaget kunde ens skjuta upp det oundvikliga. Men kanske kanske kunde han leva "länge" ändå. Jag fattar ju i efterhand att de redan från början visste mer än dom sa och det helt enkelt var tvugna att prioritera människor som de visste att de kanske kunde bota. Det som gör mig så arg är all denna väntan som de utsatte pappa och jag tycker nu i efterhand att de slösade bort dagar och veckor av pappas liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch förstår din ilska... vilket slöseri med en människas liv, att låta saker och ting dra ut på tiden.

Jag längtar efter dig jättemycket!

Pia sa...

..och jag längtar efter dig. Hoppas vi får till det på tosdag nu.