Tillbaka

Jag visste väl det. Den kom tillbaka. Den kom snabbare än jag trott. Ledsamheten alltså.... Man tror att man är stark och klarar allt ena dagen men nästa dag blir man dubbelt så ledsen för minsta lilla motgång som i vanliga fall. Och när man är i gång och är ledsen kommer allt. Känner mig irriterad, ledsen, trött och uttråkad. Allt på en gång. Tröttheten kan bero på att jag sov dåligt i natt och ledsamheten och det andra kan vara en påföljd av detta. Men det har alltid varit så att när jag varit ledsen för något på jobbet eller på någon pojkvän eller för nåt annat är det familjen som har funnits där. Den fasta basen. Trots att basen ibland har varit skakig så har jag alltid haft familjen som stått på min sida. Där har pappa fyllt en viktig funktion eftersom vi alltid varit så lika. Tänkt lika, haft samma humör, samma otrygghet och samma melankoli. Han förstod mig alltid. Eftersom jag fick pappa tillbaka efter att han varit borta många år så fyllde han en extra viktig funktion i mitt liv som den enda jämlike jag hade. Den enda som var nästan exakt som jag. Jag har ju nu en ny bas utöver grundbasen som är mitt och J's gemensamma liv. Får inte glömma bort det. Denna dag har börjat dåligt vilket innebär att den bara kan bli bättre. Sen är det ju faktiskt bara 5 dagar kvar till semstern tillsammans med min älskade bror och mamma.